av Mikael Eskilandersson (SD)
till Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)
I en nyligen presenterad utredning om hur barnkonventionen överensstämmer med svensk rätt framgår att stora brister förekommer i den praktiska tillämpningen av barnrätt i Sverige. Detta inom den reella hanteringen av familjerättsliga processer vid sidan av själva utredningsuppdraget och vid sidan av barnkonventionen.
Till utredningens iakttagelser hör att det inom instanser som hanterar familjerättsliga processer finns en uppfattning att yngre barn inte kan eller bör uttrycka sina åsikter. Vidare upplever många i sin yrkesroll att det är svårt att prata med barn på grund av ovana, att metodstöd saknas eller inte känns till, trots att handböcker finns. Dessutom framgår att barns möjligheter att få sina rättigheter uppfyllda är ojämlika eftersom resursstödet varierar i landets olika kommuner. En ytterligare påtalad brist är att en bristande samverkan mellan berörda aktörer som arbetar med barn.
Det är många och allvarliga brister. Alla dessa aspekter är viktiga för barns och därmed även för familjers rättigheter och innebär även att det finns mer att önska för välfungerande familjerättsliga processer.
Med anledningen av detta vill jag fråga statsrådet Åsa Lindhagen:
Vad avser statsrådet och regeringen att göra för att åtgärda de brister kring barns rättigheter, barns möjligheter att komma till tals och ojämlikheten mellan kommuners resursstöd som uppmärksammas av utredningen?