av Staffan Eklöf (SD)
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Sverige har under årtionden gjort ett mycket gott arbete med att minska antibiotikaanvändningen för både människor och djur. Bland annat åtgärder för friskare djurbesättningar och restriktivitet i förskrivningen av antibiotika har lett till den låga användningen. De samlade åtgärderna har också gjort att vi i Sverige har mycket mindre problem med antibiotikaresistenta bakteriestammar än de flesta andra länder.
Antibiotikaanvändningen i djurhållningen följs och redovisas i resultatredovisningen till statsbudgeten. Användningen minskar fortfarande. Försäljningen av antibiotika till användning på djur används som indikator för ett gott djurhälsoläge. I miljö- och jordbruksutskottets uppföljningsgrupp uppstod nyligen en diskussion kring resultatuppföljningen och om det inte vore ett gott komplement i uppföljningen att ha en indikator även för sjukdomsincidens i djurhållningen. Tanken är att det givetvis finns en gräns för hur restriktiv man kan vara med förskrivning av antibiotika innan det påverkar besättningarnas hälsa negativt. I värsta fall kan man få fler sjuka djur och mer lidande, produktionsbortfall och smittspridning.
Jag vet inte om vi är nära den gränsen. Det finns anekdotiska uppgifter om svårigheter på mjölkgårdar, men jag har inte sett några siffror. Precis som i all annan verksamhet finns sannolikt ett optimum. I annat fall hade ju ett totalförbud för antibiotika varit det enklaste.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Jennie Nilsson:
Hur följer statsrådet och regeringen upp den restriktiva antibiotikapolicyn inom djurhållningen med avseende på sjukdomsincidens i besättningar, och kan data säga något om huruvida vi ligger på ett optimum i dag?