av Clara Aranda (SD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Covid-19-pandemin har tvingat många äldre till isolering. Långvariga begränsningar av människors liv kan komma att innebära svåra konsekvenser och påverka hälsan. Den ökade kunskapen om de negativa hälsoeffekterna av detta, både vad det gäller den psykiska och den fysiska hälsan, resulterade i att regeringen den 22 oktober meddelade att äldre personer och personer i riskgrupper ska omfattas av samma rekommendationer som gäller för den övriga befolkningen.
Nu ser vi hur en andra kraftig våg av pandemin drabbar vårt land och att allt fler regioner går upp i stabsläge. Det nya allvarliga läget innebär att äldre fortsätter att vara extra utsatta. Många kommer därför också att behöva leva isolerade under en lång tid framöver.
Vi vet sedan tidigare att äldre i stor utsträckning lider av psykisk ohälsa och att självmordstalen ökar med åldern. Självmordstalen är också allra högst bland män över 80 år. Den utbredda psykiska ohälsan hos äldre beror ofta på depression, isolering, ofrivillig ensamhet och kroppsliga sjukdomar. När tillstånd som isolering och ofrivillig ensamhet förstärks, vilket vi nu ser med anledning av rådande pandemi, kan det också resultera i att många fler mår psykiskt dåligt.
Regeringens ändring i fråga om rekommendationerna innebär således inte att den äldre gruppens tillvaro kommer att förändras markant – isolering och ensamhet är fortfarande ett faktum.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Vilka specifika hälsofrämjande insatser avser regeringen att genomföra för att motverka en försämrad psykisk och fysisk hälsa hos äldre under den pågående pandemin?