av Ali Esbati (V)
till Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)
I regeringens budgetproposition för 2021, utgiftsområde 14, meddelas att regeringen från och med 2021 avser att upphöra med bidraget till mindre arbetslöshetskassor. Detta motiveras med en enda mening: ”Bidraget motverkar en effektiv administration av försäkringen” (prop. 2020/21:1, utgiftsområde 14, s. 41).
Den besparing som åtgärden skulle innebära för staten är minimal; den beräknas uppgå till 5 miljoner kronor årligen. För de a-kassor som detta berör innebär dock beslutet ett fundamentalt problem, vilket representanter för dessa a-kassor har beskrivit i ett brev. De har dock även förståelse för att bidraget i dess nuvarande form tas bort. Däremot kommer förslaget utan varseltid för berörda kassor. Det framgår bland annat att flera av kassorna redan har budgeterat med bidraget och fattat beslut om sin medlemsavgift baserat på detta. Detta skulle troligen leda till att dessa kassor kan tvingas lägga ned verksamheten.
Det finns viktiga poänger inom ramen för den svenska modellen att arbetslöshetskassor är självständiga entiteter som i dag organiserar sig juridiskt fritt från fackförbund men i närheten av dessa och med medlemsområden som ligger nära motsvarande fackförbunds. Det torde vidare vara en viktig princip för god statlig förvaltning att aktörer som påverkas negativt och verksamhetsingripande av budgetbeslut kan få en möjlighet att i bästa fall diskutera besluten och åtminstone ha en praktisk möjlighet att så smidigt som möjligt anpassa sig till dem.
De mindre a-kassorna yrkar med anledning av ovanstående problembeskrivning i första hand på att beslutet om avskaffande flyttas fram till 2022 och i andra hand på att ett tillfälligt bidrag med motsvarande belopp kan utgå för 2021.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga arbetsmarknadsminister Eva Nordmark:
Avser regeringen att på något sätt försöka avvärja de drastiska konsekvenserna av den forcerade hanteringen av frågan om bidrag till mindre a-kassor i budgetprocessen?