av Maj Karlsson (V)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Under de senaste decennierna har många människor i Sverige fått det bättre samtidigt som de sociala och ekonomiska klyftorna ökar. Den grupp som har det sämst i samhället ligger kvar på samma låga nivå som tidigare eller har fått det sämre. Klyftorna mellan barn till fattiga föräldrar och barn till rika föräldrar ökar. Att leva i fattigdom har en mängd negativa konsekvenser för barn, och det är väl belagt att en fattig barndom ökar risken för social och ekonomisk utsatthet senare i livet.
Att främja jämlikhet i levnadsvillkor är ett av socialtjänstens viktigaste åtaganden. Det innebär att allmänna standardförbättringar för stora grupper inom befolkningen även bör komma de ekonomiskt utsatta till del. Målet är att biståndet ska ge en skälig levnadsnivå och att personer och familjer som lever med försörjningsstöd ska kunna leva ett liv som liknar det stora flertalets.
I maj i år presenterade regeringen Extra ändringsbudget för 2020 – Stöd till hälso- och sjukvården, utbildningsinsatser och andra åtgärder med anledning av coronaviruset (prop. 2019/20:167). I propositionen föreslogs bland annat att ett tidsbegränsat tilläggsbidrag skulle införas inom bostadsbidraget till barnfamiljer med låga inkomster. Tilläggsbidraget föreslogs vara separerat från det ordinarie bostadsbidraget och inte påverka beräkningen av det.
Trots att syftet med den extra ändringsbudgeten var att stötta ekonomiskt svaga barnfamiljer i spåren av coronapandemin valde regeringen att inte inkludera de föräldrar som har det svårast ekonomiskt i förslaget, det vill säga de föräldrar som lever med ekonomiskt bistånd.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Varför får inte ekonomiskt utsatta barnfamiljer med ekonomiskt bistånd ta del av det tidsbegränsade tilläggsbidraget inom bostadsbidraget, och vad avser ministern att göra för att säkerställa att barn vars föräldrar lever på ekonomiskt bistånd får samma möjligheter som andra barn?