av Mikael Strandman (SD)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Nationellt forensiskt centrum, NFC, ratar systematiskt bevismaterial i form av DNA-spår då halten av DNA går under ett visst gränsvärde. Runt 25 000 spår per år som skickas till Nationellt forensiskt centrum, NFC, analyseras inte fullt ut. Enligt en granskning av SVT hamnar blod och annan DNA-bevisning som skickats in av polis i stället orörda i frysar på NFC. Detta har pågått i minst 20 år, och varken polis, åklagare eller försvarare har vetat om det.
En tysk undersökning, gjord på riktiga brottsplatsspår, visar att det finns användbara DNA-profiler i fler än vart tredje fall som går under det svenska gränsvärdet. Det innebär att det ligger en stor mängd ofullständigt analyserade spår i frysen i källaren – spår som skulle kunna bidra till att fälla brottslingar eller fria felaktigt utpekade personer.
Det som spär på oron är att NFC flera gånger larmat om en rättsosäker resursbrist. Under sommaren 2017 kritiserade Riksrevisionen NFC för alltför långa väntetider. Risken finns att gallringen beror på resursbrist och inte på att DNA-materialet är för dåligt.
Vid grova brott gör NFC djupare analyser och kan då gå under gränsvärdet. Men SVT har noga gått igenom ett tjugotal utredningar av grova brott och har i alla dessa hittat DNA-spår som hamnat under gränsen och därför inte analyserats fullt ut.
DNA-spår blir ett allt viktigare bevismaterial för att lösa brott. Är det så att gallringen beror på resursbrist borde detta ses över så att NFC får de medel som krävs för att analysera både de sparade proverna och de nya som kommer in, i varje fall då DNA-spåren härrör från grova brott.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson följande:
Avser ministern att vidta några åtgärder för att säkerställa att NFC får de resurser som krävs för att i större utsträckning analysera DNA-spår som hamnat under gränsvärdet i de fall de härrör från grova brott?