av Markus Wiechel (SD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Regeringen har meddelat att i stort sett samtliga av de få restriktioner som fortfarande finns kommer att tas bort i slutet av månaden. Det är naturligtvis många som har längtat efter en återgång till det normala, samtidigt som vi är väl medvetna om att läget är allt annat än bra beträffande smittspridningen. Antalet patienter som vårdas på sjukhus med covid-19 ökar, vilket det gjort i flera veckor, och siffrorna över smittspridningen visar på precis samma sak: Läget förvärras i hela landet. Det är inte särskilt konstigt, mot bakgrund av vilken årstid vi befinner oss i och med tanke på att skolorna öppnat igen.
Folkhälsomyndigheten har bland annat hänvisat till vaccintäckningen i landet för att motivera beslutet, vilket minst sagt kan anses vara en aning märkligt. Tidigare har man talat om att minst 80 procent av befolkningen borde vara vaccinerad, men vi är långt ifrån det målet. Runt 4 miljoner svenskar är nämligen ovaccinerade, och smittan som härjar just nu är betydligt mer smittsam än den vi tidigare sett. I kombination med att man uppenbarligen inte avser att följa ledande smittskyddsexperter samt resten av länderna i Europa med vaccination av barn från tolv år blir det hela än märkligare. Målet för att ens lätta på några restriktioner i enlighet med vad myndigheten tidigare har antytt kan helt enkelt inte uppnås (men ändå gör man det redan nu). Därtill kan man fråga sig vilka signaler regeringen med tillhörande myndigheter sänder ut när man plötsligen antyder att allt är som vanligt och att pandemin är över.
Mot bakgrund av tidigare frågor framgår det med all önskvärd tydlighet att det inte spelar någon roll för socialministern hur fel hennes främsta expertmyndighet har rörande covid-19: Hennes förtroende för dem är intakt och kommer så att förbli – trots att de utmärkt sig för att närapå aldrig ha rätt. Ej heller tycks det spela någon roll att de sprider felaktiga eller vilseledande uppgifter. Socialministern lyssnar på dem oavsett. Det blir därför konstigt när regeringen går vidare med att lätta på restriktionerna samtidigt som Folkhälsomyndighetens egna kriterier för detta inte är uppfyllda.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Hur kan ministern motivera beslutet att lätta på restriktioner samtidigt som smittan ökar, antalet inlagda för sjukhusvård blir större och Folkhälsomyndighetens egna kriterier för att lätta på restriktionerna inte uppfylls?