av Bengt Eliasson (L)
till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
I de nationella målen för funktionshinderspolitiken framgår att färdtjänst är en förutsättning för att vissa människor ska kunna delta i samhället på lika villkor. På senare tid har emellertid allt fler blinda fått avslag på sina färdtjänstansökningar med hänvisning till att de, om de lär sig sträckor utantill, inte skulle ha sådana väsentliga svårigheter att förflytta sig som avses för att komma i åtnjutande av lagen.
Avslag har också motiverats med att kollektivtrafiken i dag i regel ska vara så tillgänglig att det bör förväntas att den enskilde, om än med vissa svårigheter, kan nyttja allmän kollektivtrafik. Detta trots att den enskildes vårdgivare kan ha vittnat om att det är omöjligt för den sökande – ibland till och med förenat med livsfara. Högsta förvaltningsdomstolen meddelade i september 2021 avslag på ansökan om prövningstillstånd i fråga om nekat tillstånd för en ung blind man. Därmed får det konstateras att det inte finns hinder i färdtjänstlagen att neka blinda och gravt synskadade färdtjänsttillstånd. Detta trots att det får stora konsekvenser för enskilda. Det är uppenbart att vi i dag har hamnat på en miniminivå för vem som beviljas färdtjänst.
Det finns enligt mig och Liberalerna mot bakgrund av det ovan anförda ett brådskande behov av att snarast åtgärda dessa uppkomna uppenbara brister. Den som på grund av bristande syn inte kan förväntas kunna nyttja allmän kollektivtrafik i den omfattning som krävs för delaktighet i samhället måste kunna garanteras färdtjänst.
Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:
Avser ministern att åtgärda dessa avsteg från lagens intentioner och återupprätta de drabbades rättigheter till tillgänglighet?