av Lina Nordquist (L)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Den 1 januari 2019 infördes avgifter för tillstånd och tillståndsändringar från IVO för hemtjänst, assistans, avlösarservice, ledsagning eller annat stöd. Inför införandet hade regeringen lovat riksdagen att avgifterna skulle kunna differentieras, så att de blev lägre för mindre omfattande verksamheter. Uppdraget från regeringen blev det motsatta: varje ändring ska kosta 21 000 kronor. Samma avgifter gäller både stora och små verksamheter och för stora och små ändringar, oavsett hur obetydliga och lättkontrollerade de är, till exempel en ny chef när någon går i pension eller blir långtidssjukskriven.
För varje ändring tas alltså 21 000 kronor i avgift ut i dag. Samma företag kan behöva göra många mindre ändringar under ett år, och då blir den totala summan hög. Små eldsjälar larmade redan från början om att avgifterna skulle försvåra både anpassningar och upprätthållande av kvalitet, och att de till och med hotade en del småföretags överlevnad.
Om mindre välfärdsföretagare går i konkurs eller tvingas avveckla drabbar detta förstås deras anställda, men frågan är så mycket större än så. Ett hårt regelverk som slår mot små eldsjälar slår i slutändan allra hårdast mot dem som behöver hemtjänst, assistans, avlösarservice, ledsagning eller annat stöd.
Den 7 mars 2019 ställde jag därför en fråga om Ivos avgifter till Lena Hallengren i riksdagens talarstol. Jag frågade om statsrådet ansåg att dessa avgifter var befogade. Då menade ministern att regeringen inte hade någon ”uppfattning om just 21 000 kronor”, men att avgifterna skulle följas noga. Ivo skriver i en rapport att de vill avskaffa ändringsavgifterna med motiveringen ”Medan en avgift för att ansöka om ett nytt tillstånd kan främja bättre förberedda ansökningar, har avgifterna för ändringar snarare den effekten att den hindrar verksamheter från att göra förändringar i sina verksamheter utifrån aktuella behov”.
Den 7 mars 2019 sa Lena Hallengren i talarstolen: ”Hur Ivo utformar sina avgifter har vi ingen uppfattning om från regeringens sida.” Det löftet vill jag nu se uppfyllas.
Med anledning av ovanstående frågar jag socialminister Lena Hallengren:
Kommer ministern fortsatt att agera i enlighet med sitt uttalande i talarstolen?