av Hans Wallmark (M)
till Statsrådet Per Olsson Fridh (MP)
Den lika allvarliga som tragiska utvecklingen i Afghanistan har också satt fokus på svenskt bistånd. Hur det används men också vilka resultat – positiva som negativa – det kan leda till. Regeringens deklarerade linje är ”inte en spänn till talibanerna”. Delar av biståndet till Afghanistan förändras nu från utvecklingsbistånd till akut och humanitär hjälp.
Från regeringshåll kommer nu också signaler om att delar av biståndet kan komma att villkoras. Efter informellt möte med EU:s utrikesministrar torsdagen den 2 september meddelar utrikesminister Ann Linde att Europas bistånd till Afghanistan kan komma att användas för påtryckningar mot det nya styret som med våld gripit makten i landet.
Moderaterna har tidigare föreslagit att bistånd också ska kunna användas som påtryckning gentemot länder som vägrar att medverka till att ta emot medborgare från Sverige och andra EU-länder där utvisningsbeslut fattats. Sådana propåer har tidigare avvisats. Att nu öppna för villkorat bistånd är steg i rätt riktning och skulle kunna breddas till fler områden.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Per Olsson Fridh:
Avser statsrådet att medverka till att tanken på villkorat bistånd, från Sverige eller inom ramen för EU, breddas till att också fungera som medel för att påverka länder som inte tar emot utvisade egna medborgare?