av Mikael Strandman (SD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
I takt med att det har blivit allt svårare att få bostad har allt fler sökt sig till socialtjänsten för hjälp. Målgrupperna för dessa lägenheter, som i vissa fall kan leda till ett förstahandskontrakt efter flera års skötsamhet, har tidigare varit tämligen tydligt definierade, så att vem som helst inte ska kunna få en lägenhet på lösa grunder.
Parallellt med dessa försöks- och träningslägenheter har det emellertid uppstått en ny målgrupp: de till kommunerna anvisade nyanlända. Dessa behöver inte biståndsbedömas enligt andra kriterier än att de behöver ett boende.
Ute i kommunerna prioriteras denna grupp framför de andra som socialtjänsten traditionellt har jobbat med, till exempel missbrukare, personer med diagnoser aktuella inom socialpsykiatrin, våldsutsatta kvinnor, svenska socioekonomiskt utsatta barnfamiljer med flera.
I många kommuner verkar en permanent förtur råda för gruppen ”nyanlända” även efter att etableringstiden har gått ut. Någon definition av hur länge personer i denna grupp ska betecknas som ”nyanlända” verkar inte finnas.
Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga till socialminister Lena Hallengren:
Avser ministern att vidta några generella åtgärder, såsom ändringar i lagstiftning, för att tydliggöra hur nyanlända ska prioriteraras i förhållande till andra grupper när det gäller kommunens ansvar att ordna med tillfälligt eller permanent boende?