av Markus Wiechel (SD)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
All svensk personal på den svenska ambassaden i Kabul har evakuerats ut ur landet, fick vi höra utrikesminister Ann Linde säga i måndags. Det vill säga, man lyckades evakuera först efter att talibanerna redan tagit kontroll över hela huvudstaden och större delen av landet. Vi kan mot bakgrund av detta bara glädjas åt att de undkommit skada.
Det utrikesministern dessutom inte nämner är att de som evakuerats enbart är den svenska personalen på ambassaden. Lokalt anställda, som är minst lika hotade, lämnades bara kvar på kontoret och enligt medieuppgifter utan att ens få veta vad som händer. När dessa hade försökt kontakta ambassaden fick de inga svar och deras mejladresser var blockerade. Att situationen har varit kaotisk är uppenbart, men regeringens hantering måste ändå klassas som undermålig. Man har inte haft någon beredskap för att detta skulle ske, och senfärdigheten har gjort att man utsätter ambassadens lokalanställda och andra som hjälpt oss för livsfara.
Utrikesministern har nu upprepat det som statsministern annars brukar säga, nämligen att ”ingen hade kunnat tro” att det skulle gå så här snabbt. Det stämmer att talibanerna varit oerhört snabba, men att dagen då ambassaden var tvungen att evakueras skulle komma borde inte ha varit en överraskning och det borde ha funnits en betydligt bättre beredskap. Bara det att Storbritannien och USA valt att skicka tusentals soldater för att bistå i evakueringen borde sända några signaler om allvaret. Att Sverige dessutom satt stilla i båten samtidigt som våra grannländer utrymde sina ambassader kan inte betraktas som något annat än naivt.
Utrikesministern hävdar att man följt en evakueringsplan.
Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:
När kom evakueringsplanen till för anställda på ambassaden i Kabul och vilka anställda var det som omfattades i denna plan?