av Lars Hjälmered (M)
till Näringsminister Ibrahim Baylan (S)
När kanadensiska Fraser Institute presenterade sitt årliga jämförelseindex för gruvbranschen kunde resultatet närmast beskrivas som global misstro mot Sverige som gruvnation.
I indexet rasade Sverige från topp tio (2016) ned till plats 36 där vi ligger efter länder som Mali och Ghana. Samtidigt pågår en av vår tids största omställningar av samhället, med fokus på fossilfrihet och hållbarhet. Den nya tekniken är beroende av de metaller och jordartsmineraler som bland annat finns i den svenska berggrunden.
Regeringen har dock inte klarat av att leverera i gruvfrågorna, vilket blev uppenbart när KU prickade näringsministern för senfärdig hantering av bland annat de ansökningar som kommit in för gruvverksamhet i Kallak och Laver.
Besked om gruvan i Laver gav regeringen dessutom dagen innan julafton, och än så länge har inte Kallak fått något besked.
Regeringen har däremot hänvisat till att Unesco behövt lämna synpunkter på det närliggande världsarvet Laponia, vilka nu har inkommit. Utifrån yttrandet från Unesco kan konstateras att en eventuell gruva i Kallak inte kommer att hota världsarvet.
Det har snart gått fyra år sedan besluten om Kallak landade på regeringens bord, men än så länge har inget hänt. Det är den här typen av senfärdighet som gjort att vi tappat så mycket i anseende som gruvnation.
Med anledning av detta vill jag fråga näringsminister Ibrahim Baylan:
Är det ministerns avsikt att nu lämna ett besked gällande Kallak?