av Lars Beckman (M)
till Statsrådet Märta Stenevi (MP)
I september 1988 beslutade dåvarande regering att tillsätta Fastighetsbildningskostnadsutredningen. Bakgrunden till utredningen var den mycket kraftiga kostnadsutvecklingen för verksamheten, som lett till bland att fastighetsägare avstod från att anlita Lantmäteriet och i stället valde andra rättsliga lösningar. Avgiften för att avstycka en fastighet hade under perioden 1972–1989 ökat med cirka 480 procent i löpande pris och cirka 180 procent i fast pris. En avstyckning av en småhustomt kostade 1990 kostade för sakägaren 8 540 kronor. Lantmäteritaxans belopp för tidsersättning under 1989 var 484 kronor per timme för chefstjänstemän och 362 kronor per timme för flertalet lantmätare. I betänkandet SOU 1990:9 föreslogs en rad åtgärder för att förenkla och effektivisera förrättningsverksamheten.
I dag råder en liknande situation. Rapporter från riksdagens utredningstjänst visar att handläggningstiderna är längre än i övriga nordiska länder och att det föreligger stora skillnader i handläggningstid för samma typ av åtgärd beroende på var i landet berörda fastigheter ligger.
Att stycka av en tomt på landsbygden kostar enligt uppgifter på Lantmäteriets hemsida cirka 55 000–65 000 kronor. Timkostnader som debiteras är:
• erfaren förrättningslantmätare: 1 700 kronor per timme
• senior förrättningslantmätare och specialistförrättningslantmätare: 1 900 kronor per timme.
Avgiften för att stycka en tomt har till exempel mellan åren 2013 och 2016 ökat med 30 procent medan den allmänna prisutvecklingen var mindre än 1 procent under samma period.
Höga kostnader, kraftiga höjningar av avgifter och långa handläggningstider leder till att byggandet av småhus, kraftledningar och vägar försvåras samt att förvaltningen av fastigheter och anläggningar inte kan ske på ett ändamålsenligt sätt.
Den allmänna prisutvecklingen mellan 1990 och 2020 har varit 161 procent. Det innebär att kostnaden för en avstyckning skulle ha varit 13 800 kronor och debiterad timersättning varit 585 kronor om avgifterna hade följt konsumentprisindex. Avgifterna för att stycka en tomt är i dag fyra till sex gånger högre i realt penningvärde. Innehållet i tjänsten är densamma för sakägaren och handläggningstiderna oförändrade.
Detta är helt otillfredsställande och leder till att det svenska förrättningssystemet ifrågasätts alltmer.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Märta Stenevi:
Vilka åtgärder vidtar statsrådet för att hejda kostnadsutvecklingen inom lantmäteriområdet, och finns det ambitioner att minska lantmäterikostnaderna för sakägarna?