av Amineh Kakabaveh (-)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
De senaste veckorna har massprotester brutit ut över hela landet i Iran. De är en följd av regimens inkompetens och oförmåga att sörja för folkförsörjningen. Denna oförmåga har tagit sig uttryck i en minskad el- och vattenförsörjning i flera av landets provinser. Den oljerika provinsen Khuzestan har drabbats värst. Dessa allvarliga brister inträffar samtidigt som landet sedan länge lidit av en omfattande arbetslöshet. Miljontals människor i Iran – arbetare, arbetslösa, studenter, kvinnorättsaktivister, ungdomar, olika etniska minoriteter såsom till exempel den arabiska minoriteten i Khuzestan, kurder och bahaier – utsätts för brutala förföljelser. Nyligen mördades åtta unga demonstranter av landets säkerhetsstyrkor. Iranska fängelser kryllar av tusentals människorättsaktivister, studenter, fackliga aktivister, kvinnorättskämpar och politiskt oppositionella. I 42 år har den barbariska regimen försökt tysta oppositionen och omintetgöra alla folkliga frihetssträvanden, men inte lyckats. Folket tar varje tillfälle i akt för att visa sitt missnöje med den islamistiska diktaturen. I flera delar av landet – särskilt Khuzestan – är det cirka 50 grader Celsius under sommaren. Utan el och vatten blir livet outhärdligt för miljontals människor.
Medan detta sker rapporteras det att iranska journalister får sina internetanslutningar avstängda. International Federation of Journalists (IFJ) och Journalists Union of Iran har visat sitt missnöje och uppmanat de iranska myndigheterna att återställa tillgången till internet.
Effekterna representerar ”en nästan total internetavstängning som sannolikt kommer att begränsa allmänhetens förmåga att uttrycka politiskt missnöje eller kommunicera med varandra och omvärlden”, förklarar Netblocks.
Dussintals journalister har undertecknat ett uttalande som fördömer den iranska regimens blockering av internet och hävdar att ”efter att ha stängt av media har myndigheterna och stört internet i Khozistan, har man den här gången blockerat folks berättelser om Khozistans mörka dagar”.
I uttalandet krävs också att våldet mot invånarna i Khuzestan och i alla andra städer och provinser där folket visat offentligt stöd för protesterna ska upphöra.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:
Kommer Sverige att som enskild stat och som medlem i EU och FN fördöma den iranska regimens brutala uppträdande mot fredliga demonstranter och kräva frigivning av oppositionella, mänskliga levnadsvillkor i form av en anständig el- och vattenförsörjning för landets befolkning och att journalisters rättighet att rapportera om de levnadsvillkor under vilka landets befolkning lever respekteras och tillgodoses?