av Björn Söder (SD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Den 22 maj 2013 beslutade riksdagen – efter förslag från den borgerliga alliansregeringen tillsammans med Miljöpartiet - att ge utlänningar som vistas illegalt i Sverige rätt till avgiftsfri sjuk- och tandvård. SD var enda parti emot förslaget, som vi ansåg vara djupt orättvist. Svenskar som har betalt skatt i hela sina liv ska behöva tigga och be om pengar för att kunna betala sina egna vårdkostnader och mediciner, medan personer som inte har rätt att vistas i landet ska få detta avgiftsfritt. I mitt anförande den 22 maj gav jag åtskilliga exempel på svenskar som avstått från vård på grund av att de inte hade råd. Med rätta kallade jag den 22 maj 2013 för Skammens dag.
Utöver rättviseperspektivet och att ett beslut också skulle skapa incitament att stanna kvar i Sverige och bygga upp ett parallellt skuggsamhälle istället för att lämna landet tog jag upp kostnadsfrågan. Hela förslaget, som övriga sju riksdagspartier ställde sig bakom, byggde nämligen på en massa antaganden.
Man antog hur många som vistas i landet illegalt. Man antog vilka kostnader förslaget skulle innebära. Man antog hur mycket vård som skulle komma att tas i anspråk. Man antog att inte fler människor skulle komma att söka sig till Sverige när dessa privilegier kom att ges. Ändå röstade övriga sju riksdagspartier för förslaget.
Sveriges Radio Ekot rapporterar nu att antalet utlänningar som vistas illegalt i landet som söker vård ökar och som en följd av det även kostnaderna. Mellan 2014 och 2020 har kostnaden för vården i de tre storstadsregionerna omkring Stockholm, Göteborg och Malmö stigit från 88 miljoner kronor till 270 miljoner kronor per år.
På flyktinghälsan i Malmö pekar man ut Migrationsverkets handläggningar och antalet avslag som avgörande då flera utlänningar som vistas illegalt i landet stannar kvar och söker vård i Sverige. Till Ekot säger en företrädare för flyktinghälsan: ”Jag har märkt av att vi har väldigt många som är papperslösa. Beroende på hur Migrationsverkets regler ser ut för handläggande så varierar det också. Ju fler de ger avslag ju fler blir ju gömda, papperslösa som stannar kvar och söker vård.”
Det jag i mitt anförande varnade för 2013 är precis alltså det som inträffat.
Mot den bakgrunden har jag följande fråga till socialminister Lena Hallengren:
Är socialministern beredd att ta initiativ till att förändra lagstiftningen och återgå till tidigare gällande ordning vad gäller vård till utlänningar som vistas illegalt i Sverige, och om inte varför?