av Carina Ståhl Herrstedt (SD)
till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
Tidigare reglerades färdtjänsten i socialtjänstlagen, men 1997 valde regeringen att föra över färdtjänsten till en trafiklagstiftning. Skiftet har inneburit att färdtjänsten inte längre tar hänsyn till behov och önskemål ur ett individperspektiv, utan ska snarare ses ett komplement till allmän kollektivtrafik, vilket begränsar människors resande.
Färdtjänst saknar i dag flexibilitet på fler områden. Bland annat är det inte möjligt att ta med idrottsspecifika hjälpmedel, till exempel en extra rullstol. Som vuxen begränsas också antalet resor som får användas. Personer som använder färdtjänst till och från skolan eller arbetet får inte heller åka till någon annan plats än hemmet när skol- och arbetsdagen är slut. Det är alltså inte tillåtet att bli avsläppt vid en fritidsaktivitet i stället för vid hemmet. Många vittnar också om en osäkerhet om huruvida transporten kommer vid utsatt tid.
En bra tanke riskerar således att snarare bli ett hinder än en hjälp.
Vi menar att färdtjänst, som ska finnas till för personer i behov av stöd och hjälp, självklart också ska vara individanpassad så långt det är möjligt, och därför duger inte dagens synsätt där den snarare ses som ett komplement till kollektivtrafiken.
Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:
Är ministern nöjd med dagens färdtjänst eller är han öppen för förändringar i färdtjänstlagen?