av Jonas Andersson i Skellefteå (SD)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Flera hundra tusen svenskar bor utomlands, antingen permanent eller tillfälligt. Den svenska diasporan, om man får tillåta sig ett sådant uttryck, är en viktig del av vårt svenska folk, även om de inte bor här hemma för stunden. De är en stor ekonomisk tillgång för oss och har länge bidragit till att stärka banden mellan oss och andra länder. Det är Sveriges ansvar att de kan behålla en tät kontakt med sitt hemland och att de inte på något sätt hålls undan eller straffas för att de valt att se sig om i världen.
Föreningen Svenskar i Världen har sedan tidigare hört av sig till statsrådet angående bristen på erforderliga utlandsmyndigheter där passuppgifter kan lämnas. Trots att ett mycket stort antal svenskar är bosatta i USA finns i det väldiga landet endast två platser där uppgifter kan lämnas: New York och Washington, i praktiken grannstäder. Tidigare generalkonsulat har stängts, och den mobila passenhet som fanns har också dragits in, tydligen av tekniska skäl. Vilka tekniska skäl som skulle föranleda över två års felsökning framgår inte.
Det har också framkommit att svenskar fått det allt svårare att få till stånd intervjuer och utredningar vid utrikesrepresentationen. I just det nämnda fallet, USA, vittnar många om att de tvingas resa tusentals kilometer till just New York och Washington, därför att det inte längre är möjligt att intervjuas vid honorärkonsulaten, som förr. Detta ska tydligen ha påbörjats även före coronapandemins restriktioner.
Utlandssvenskarna är som nämnt en viktig grupp, som måste få rimliga förutsättningar att upprätthålla kontakten med Sverige, även i formella frågor. Därför har mitt parti tidigare vid flera tillfällen tagit upp utlandssvenskarnas problem i kontakten med utlandsmyndigheterna, exempelvis i motion 2020/21:3894, gällande svårigheterna att utfärda id-handlingar till utlandssvenskar.
Jag vill därmed fråga utrikesminister Ann Linde:
Varför har de konsulära villkoren för utlandssvenskar försämrats de senaste åren, och vad avser chefen för Utrikesdepartementet att göra för att förbättra för utlandssvenskarna i dessa frågor?