av Markus Wiechel (SD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Under 2000-talet har de svenska beredskapslagren som bekant successivt skrotats och ansvaret därtill förflyttats, vilket gjort att man glömt bort vikten av välfyllda förråd. Bland allmänheten är det vidare inte särskilt vanligt att man har ett extraförråd av sådant som man kan tänkas behöva under en kris, och för många, inte minst i städerna, finns det helt enkelt inte plats för något extralager i hemmet.
När Sveriges Radios program Kaliber nyligen avslöjade att uppemot 72 ton skyddsutrustning bokstavligen talat bränts upp mitt under rådande pandemi samtidigt som såväl äldreomsorgen som sjukvården led av brist på just detta var kritiken från vård- och omsorgspersonal omfattande. Ilskan lär, av förklarliga skäl, vara än värre hos anhöriga till de som mist livet, till följd av att bristen på skyddsutrustning orsakat den massdöd vi sett bland framför allt äldre.
Från Sveriges Radio får vi dessutom höra om Socialstyrelsens beslut att inte köpa in ny skyddsutrustning. Enligt myndighetens krisberedskapschef, som fattade beslutet att bränna den tidigare skyddsutrustningen, är det brist på ekonomiska medel som är orsaken till att man inte fyller på lagren.
Det är mycket som hänt under pandemin som är konstigt. Exempelvis vet vi att den ansvariga myndigheten, Socialstyrelsen, var fullt medveten om den omfattande bristen på skyddsutrustning (inte minst inom sjukvården) redan före pandemin. Trots att flertalet rapporter och utredningar de senaste åren varnat för att beredskapen ute i regioner och kommuner inte varit tillräcklig har de resurser som funnits främst använts till att exempelvis underhålla lagrets respiratorer snarare än tillgodose behovet av skyddsutrustning. Regeringen har med andra ord inte avsatt tillräckligt med medel för att säkerställa grundläggande utrustning i lagren.
Vidare är det minst sagt anmärkningsvärt att socialminister Lena Hallengren klart och tydligt basunerar ut att Sverige är väl rustat för pandemin, som hon gjorde, med den vetskap som funnits inom Socialstyrelsen. Det tyder antingen på att hon saknat kunskap om läget eller helt enkelt ljugit – det är oklart vad som är värst.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
På vad baserade ministern sitt uttalande om att Sverige var väl rustat för pandemin, och avser ministern att verka för att Socialstyrelsen får finansiering för att säkerställa adekvata nivåer av skyddsutrustning för vård- och omsorgspersonal framöver?