av Håkan Svenneling (V)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
I Sveriges lagstiftning råder i grunden ett förbud vad gäller krigsmaterielexport. Varje exportaffär som beviljas efter bedömningar av Inspektionen för strategiska produkter, ISP, och Utrikesdepartementet är ett undantag från den lagstiftningen.
År 2018 trädde ett förnyat regelverk i kraft som ska skärpa export till länder med demokratiska brister. Trots det har exporten till de icke-demokratiska länder som deltar militärt i kriget i Jemen ökat kraftigt. 2020 års export på 3,3 miljarder till enbart Förenade Arabemiraten är större än hela den sammanlagda svenska vapenexporten till den saudiledda koalitionen sedan kriget i Jemen startade. Dessutom ingår det i januariavtalet, som ligger till grund för det nuvarande regeringsunderlaget, att inte godkänna vapenexportaffärer till icke-demokratiska länder som deltar militärt i Jemenkonflikten så länge konflikten pågår.
Regeringen och ISP hänvisar ofta till att export som ges undantag från det generella förbudet, för krigsmaterielexport till icke-demokratiska länder, som enligt regelverket från 2018 ska bli striktare, är följdleveranser. Det är med andra ord inte nya utförseltillstånd som beviljats. Samtidigt går det att läsa i regeringens skrivelse 2020/21:114 att nya tillstånd har beviljats till Saudiarabien och Qatar som båda är icke-demokratiska länder som deltar militärt i Jemenkonflikten.
Vänsterpartiet anser att all vapenexport till de länder som deltar militärt i kriget i Jemen, följdleveranser inkluderat, bör upphöra omgående. Även om regeringen gärna nämner att Sverige har ett av världens striktaste regelverk för vapenexport får det svag effekt när de mest extrema tolkningar görs för att maximera exporten.
Med anledning av detta vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Hur kan de de nya
utförseltillstånd som beviljats till Saudiarabien och Qatar motiveras i
förhållande till det förnyade svenska regelverket och punkt 70 i
januariavtalet?