av Mattias Karlsson i Luleå (M)
till Näringsminister Ibrahim Baylan (S)
Transportbidraget har sedan 1971 utgjort en del av den regionalpolitiska medelsarsenalen. Det huvudsakliga målet med transportbidraget är att kompensera för kostnadsnackdelar till följd av långa transportavstånd samt att stimulera till ökad förädlingsgrad inom stödområdets näringsliv.
I regleringsbrevet till Tillväxtverket för budgetåret 2020 gav regeringen myndigheten i uppdrag att analysera möjligheterna att utforma transportbidraget så att hänsyn tas till klimataspekter. Tillväxtverket ska utifrån analysen föreslå möjliga förändringar i förordningen (2000:281) om regionalt transportbidrag. Uppdraget ska redovisas till regeringen (Näringsdepartementet) senast den 30 september 2021.
Skogsindustrin i Norrland, en näring med hög exportandel och också den enskilt största transportköparen, är särskilt utsatt för mekanismerna som är kopplade till transportkostnaden, i synnerhet när den i hög utsträckning är hänvisad till vägtransporter. Transportkostnaden utgör en stor andel av den totala kostnadsmassan och påverkar direkt Sveriges internationella konkurrenskraft.
Skogsindustrin i Norrland är lokaliserad där råvaran finns. Industrin arbetar kontinuerligt med att utveckla och anpassa system, metoder och utrustning i processen från skog till färdig produkt för att maximera förädlingsvärdet i varje träd som avverkas. De avancerade metoder och den avancerade teknik och utrustning som används från utvinning av skogsråvaran i skogen till den färdiga produkten syftar till att i så stor utsträckning som möjligt framställa produkter som skapar högsta möjliga förädlingsvärde för alla delar av trädet och som så långt som möjligt är anpassade för direkt slutanvändning eller som insatsvaror för ytterligare vidareförädling. Ett aktivt, hållbart skogsbruk med en uthållig produktion som kan användas till trävaror, papper och energi är det långsiktigt bästa bidrag som skogen kan ge till att mildra klimatförändringarna. Skogsbruket och skogsindustrin i Norrland är viktiga, och deras närhet till råvaran är viktig. Att minimera klimatpåverkan från transporterna är av hög prioritet, men att justera transportbidraget utan att ordentligt förbättra utbudet av klimatvänliga alternativ för oss inte närmare målet.
I grunden är det positivt med en snabb utveckling mot klimatvänliga transporter, förutsatt att huvudsyftena med transportbidraget, att kompensera för kostnadsnackdelar på grund av transportavstånd och att stimulera regional utveckling, inte undergrävs.
Ett viktigt syfte och mål med transportbidraget är att stimulera till ökad förädling/regional utveckling. Regional utveckling är viktigt och förtjänar en tydligare definition – med mer tydliga mål. Därför borde Tillväxtverkets uppdragsanalys kompletteras med hur dessa företag kan stärkas genom ett mer effektivt transportbidrag.
Transportbidragets utformning måste få bibehålla sina huvudsyften att kompensera för kostnadsnackdelar och stimulera regional utveckling. Särskild hänsyn till att inte bidra till utslagning av industrierna i inlandet är också ytterst viktig när bidragsmodellen utformas.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga näringsminister Ibrahim Baylan:
Är ministern villig att komplettera Tillväxtverkets analysuppdrag till att även omfatta hur företag i stödområdet kan stärkas genom ett mer effektivt transportbidrag?