av Lina Nordquist (L)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Biobanksområdet är en strategisk fråga på många sätt. Det är avgörande för kliniska prövningar och är i dag en flaskhals för att nya, lovande behandlingar ska kunna testas. De är också en grundförutsättning för att genmodifierande vård och annan precisionsmedicin ska komma patienter till del. Patienter vårdas i dag ofta i flera regioner. Forskning är dessutom till sin natur gränsöverskridande. Biobanksverksamhet är förstås en sjukvårdsfråga, men den är också i allra högsta grad en forsknings- och kunskapsfråga. Dessutom behövs lagar på detta område som både är moderna och värnar vår integritet.
I dag finns luckor i Sveriges övergripande och strategiska struktur för biobanker. Ett exempel som tydligt illustrerar bristen på helhetsstyrning och översiktligt ansvar är covid-19-pandemin, där viktiga prover samlats in och fortfarande samlas på ett sätt som gör att de inte kan sparas, vilket försvårar forskning och viktig utvärdering av analyser och behandlingar. Ett annat exempel är att föråldrad lagstiftning kan ställa upp hinder i stället för att hjälpa. Ett tredje exempel är infrastrukturen: Vinnova öppnar nu för särskild utlysning som kan ge pengar för att bygga upp ärendesystem för att öka kunskap och läkemedelsutveckling, men inga medel finns för drift och förvaltning.
Sverige behöver en långsiktig strategi för biobanksfrågor som täcker hela området och är mer detaljerad och kraftfull än dagens rudimentära. Myndigheter, lärosäten, universitetssjukhus och regioner behöver gemensamt stå bakom en sådan strategi, infrastrukturen och den långsiktiga driften behöver säkras på området, berörd lagstiftning bör snarast ses över och det behövs också tydliga uppdrag, både permanenta och tillfälliga sådana.
Jag vill med anledning av ovanstående fråga socialminister Lena Hallengren:
Är ministern beredd att överväga initiativ från regeringens sida i Sveriges strategiska biobanksfrågor?