Fråga 2020/21:3202 Kemikalieskatten och begagnad it

av Betty Malmberg (M)

till Finansminister Magdalena Andersson (S)

 

EU och Sverige strävar efter att bli mer cirkulära, och regeringen har även antagit en handlingsplan för att uppnå detta. Det är mycket bra, men än så länge arbetar regeringen stick i stäv med densamma, vilket får konsekvenser för återanvändning i stort men också för företagande. Det gäller till exempel för företag som renoverar och uppgraderar gamla datorer, bildskärmar och annat.

Ett av dessa, Inrego, brukar löpande informera om utvecklingen. Det har sedan skatten infördes i juli 2017 betalat in 16,5 miljoner kronor i kemikalieskatt för de begagnade it-produkter som de säljer. Den svenska kemikalieskatten innebär de facto att en begagnad skärm som är värd 300 kronor beläggs med hela 451 kronor i ren kemikalieskatt. Något som förstås gör produkterna osäljbara.

Jag har tidigare uppmärksammat ministern på hur en myndighet valde bort att köpa 1 000 begagnade skärmar till följd av skatten (skriftlig fråga 2020/21:170), och nu senast har en skola gjort likadant. Skälet är helt enkelt att skatten gör de begagnade produkterna alltför dyra. Detta är inte hållbart, och det gynnar definitivt inte vår strävan att minska växthusgasutsläppen.

Regeringens egen delegation för cirkulär ekonomi uppmärksammade regeringen på situationen redan i februari 2020, och i regeringens handlingsplan för cirkulär ekonomi finns det flera punkter som motsäger regeringens eget agerande. Ett exempel är punkt 4.2, där det står följande: ”Utforma styrmedel som bidrar till ökat utbud och efterfrågan på cirkulära produkter, tjänster, återbruk och återvunna material.” Trots detta händer inget. Inrego är ett beklagligt men samtidigt tydligt exempel på att regeringens kemikalieskatt inte fungerar.

Med anledning av detta vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:

 

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att de ekonomiska effekter som den nuvarande kemikalielagstiftningen har på ”cirkulära” produkter och företag inte framdeles ska hindra utan i stället bidra till cirkulär ekonomi?