av Anders Österberg (S)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Sverige har väldigt nära och starka band till Rojava (Aanes), som är en autonom region i norra Syrien.
När terrorsekten Daish mördade sig fram genom Irak och Syrien var soldater, både män och kvinnor, från Rojava avgörande i att slå tillbaka och besegra terroristerna. Vi är många som kommer ihåg slaget om Kobane och hur Nasrin Abdullah, då överbefälhavare för YPJ uttryckte sig på följande sätt: ”Striderna var så intensiva och tunga att IS till slut kom fram till att om inte Kobane faller så faller vi. Men samma motto gällde för oss också: om Kobane skulle falla så skulle också vi falla.”
Kobane blev Daishterroristernas Stalingrad. Rojava är trots sin geografiska och politiska utsatthet fortsatt ett föredöme när det gäller demokrati, kvinnors rättigheter och andra friheter.
Utrikesminister Ann Linde har haft flertal möten med personer från Rojavas ledning. Ann Linde har också träffat folk från olika minoriteter och politiska grupperingar från Aanes. Det går inte att tvivla på hennes helhjärtade engagemang. Jag som ledamot har också genomfört många möten med dessa fantastiska människor som talar om demokrati och mänskliga rättigheter och uppbyggandet av en fungerande administration samtidigt som de kämpar för sin överlevnad.
Sverige var också det första landet som uttryckte sig mot Turkiets folkrättsvidriga angrepp och invasion av Afrin. Sverige har också agerat på flera plan, inklusive i FN, efter att detta skedde.
Eftersom Sverige är en del i den internationella koalitionen mot Daish är Rojavaadministrationen våra allierade. Men samtidigt som vi har ett upparbetat samarbete kring att inte låta terrorister komma in i Sverige så verkar många kurder hamnat i kläm. Jag har tidigare ställt en skriftlig fråga (Säkerhetstjänstens roll i migrationspolitiken, fråga2020/21:2057) om detta till statsrådet Morgan Johansson. Tidningen ETC har också granskat detta grundligt. Det är särskilt viktigt att kommentera att en del kurder känner sig förföljda i Sverige eftersom det kan påverka relationen med administrationen. Dessutom har vi fått flera inbjudningar till olika möten med administrationen. Självklart har många fler saker skett utöver de som jag räknat upp. Vi måste visa att det inte enbart är bergen som är Rojavas vänner, utan att de också kan luta sig mot oss.
Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:
Hur ser ministern på relationen med Aanes och hur den kan utvecklas?