av Jessica Thunander (V)
till Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)
Tågpersonal är en av de personalgrupper som i årtionden varit mycket utsatta för hot och våld i sin yrkesutövning. Problemen har genom åren eskalerat samtidigt som många tågföretag infört ensamarbete och tagit bort möjligheten att köpa biljetter på tågen, vilket ökar antalet situationer där hot och våld kan uppstå.
Problemen är långt ifrån nya, och under pandemin har problemen och otryggheten ombord blivit än akutare, med ökande antal misshandelsfall, personal som blir spottad på och sprejad med okända vätskor och får saker kastade efter sig. Attackerna sker både ombord, där personalen ofta är ensam och inte kan komma undan från ett tåg i full fart, och när de rör sig på stationsområdet. Anmälningarna läggs ned i brist på bevis när personal inte vågar vara målsägande då deras namn och adressuppgifter blir offentliga och de kan utsättas för hot och våld även på fritiden. Inte minst de som bor i mindre städer kan få sitt liv kringskuret även utanför arbetstid. Det finns även exempel på försök till mordbrand där brottslingar har tänt eld på en stationsbyggnad där ett tågföretag har sina personallokaler. Relativt ny lagstiftning medger kameraövervakning ombord på kollektivtrafik och på stationer och perronger utan att tillstånd måste sökas. Men det är ofta oklart vem som har ansvaret för att sätta upp kameror och tillse att dessa fungerar, och det är en fråga om resurser. Vem ska betala? Problemen har varit kända under många år, men väldigt lite görs. Mer övervakning och fler väktare har inte och kommer inte att lösa grundproblemet och kan inte användas överallt och dygnet runt.
År 2021 tvingas människor att gå till jobbet rädda och med ont i magen för att samhället inte klarar att ta tag i ett utbrett problem. Det är naturligtvis under all kritik, och vi politiker har ett ansvar att ta. Lösningarna spänner över flera områden. Till exempel har Vänsterpartiet drivit på för att fasa ut farligt och riskfyllt ensamarbete. I grunden är det ett arbetsmiljöproblem, och därför ligger det på arbetsmarknadsministern att samordna och driva på för lösningar.
Med anledning av detta vill jag fråga arbetsmarknadsminister Eva Nordmark:
Vilka åtgärder vidtar regeringen för att komma till rätta med problemen?