av Christian Carlsson (KD)
till Utbildningsminister Anna Ekström (S)
Skollagen och reglerna för tilläggsbelopp är inte anpassade till de fristående resursskolornas särskilda förutsättningar. För att tilläggsbelopp ska kunna beviljas måste resursskolorna precis som alla andra friskolor både precisera den enskilda elevens behov och vilka åtgärder samt kostnader som man knyter till den enskilda eleven.
På en resursskola har dock alla elever stort stödbehov, och hela verksamheten är byggd runt dem. Det kan därför vara svårt att koppla stödinsatserna och kostnaderna till en enskild elev, då många elever drar nytta av samma typ av stödinsats. Av denna anledning riskerar skolornas ansökningar om tilläggsbelopp att avslås, utan att elevens behov i realiteten har minskat.
Ett annat problem är att antagningen till en fristående resursskola görs före bedömningen av elevernas behov och skolans rätt till tilläggsbelopp.
Statliga utredningar har de senaste åren konstaterat ”att dagens bestämmelser och ordning för beslut om tilläggsbelopp för elever i fristående skolor som har ett omfattande behov av särskilt stöd behöver utredas vidare” (SOU 2020:28), och att ”både tillämpningen av bestämmelserna och hanteringen av ansökningar skiljer sig betydligt mellan kommuner” (SOU 2020:42).
Skolverket har fått i uppdrag att ta fram riktlinjer för att främja en bättre tillämpning av regelverken om tilläggsbelopp när det gäller vilka krav som ställs på ansökan och hur kommunens bedömningsstöd för hantering av ansökan ska se ut. Det räcker dock inte att sammanställa praxis och regelverk eller att ta fram riktlinjer, om det är rättspraxis i våra domstolar och lagarnas utformning som är problemet.
Med anledning av detta vill jag fråga utbildningsminister Anna Ekström:
Varför har ministern hittills inte tagit initiativ till ett lagstiftningsarbete för att inte enbart ge resursskolorna en egen definition i skollagen utan även en hållbar finansiering som är bättre anpassad efter resursskolornas särskilda förutsättningar?