av Lars Beckman (M)
till Statsrådet Mikael Damberg (S)
En rapport från riksdagens utredningstjänst visar på mycket långa utredningstider för misstänkt grovt jaktbrott – men väldigt få dömda. 2020 var medelgenomströmningstiden för jaktbrott inom polisen 141 dagar. Hos Åklagarmyndigheten var genomströmningstiden för grovt jaktbrott 360 dagar under 2020.
Tabell 1: Antal misstänkta samt antal personer med lagföringsbeslut vad gäller illegal rovdjursjakt (varg, björn, järv, lodjur och kungsörn), 2010–2020.
Antal misstänkta personer Personer med lagföringsbeslut
2010 15 1
2011 9 2
2012 7 0
2013 18 2
2014 26 6
2015 27 5
2016 14 0
2017 24 6
2018 17 3
2019 21 2
2020 20 5
Källa: Utredningstjänstens sammanställning av Brå statistik[1]
Det här skapar en mycket märklig situation för jägare under den tid utredningen pågår. I Hälsingland var det ett mål där ett antal jägare var misstänkta i flera år. Under tiden som de var misstänkta fick de sina vapen fråntagna och kunde således inte jaga. När åklagaren meddelade att brott inte kunde styrkas fick de så småningom tillbaka sina vapen. I ett annat uppmärksammat mål har personerna i målet också fått sina vapen fråntagna. Trots att de tidigare misstänkta numera är frikända i en ovanligt tydligt skriven dom i tingsrätten så får inte personerna tillbaka sina vapen. I ett brev till en av de av tingsrätten frikända männen skriver företrädare för polisen:
”Polismyndigheten noterar att domen i Västmanlands tingsrätt är överklagad och att din huvudman därmed formellt sett fortfarande är misstänkt för brott då tingsrättens dom i och med överklagandet inte vann laga kraft. Att i fall som det nu förevarande, där tillståndsinnehavaren är misstänkt men lagakraftvunnen dom ännu inte föreligger, slutligt pröva frågan om återkallelse skulle enligt Polismyndighetens bedömning strida mot grundläggande rättsprinciper.
Mot den ovan angivna bakgrunden föranleder din begäran ingen åtgärd från Polismyndighetens sida utöver denna svarsskrivelse.”
Personerna är frikända av domstol men får likväl inte tillbaka sina vapen. De får heller inget beslut av Polismyndigheten som går att överklaga för att få frågan prövad i domstol. Det innebär att en person kan vara fråntagen sina vapen – och möjligheterna att jaga i 3–5 år för att sedan bli frikänd i domstol. Det är en situation som inte framstår som tillfredställande och som måste anses strida mot grundläggande rättsprinciper. Det är av yttersta vikt i en rättsstat att en medborgare är oskyldig till motsatsen är bevisas, det vill säga personen har blivit dömd i en domstol. Att få sin sak prövad av en domstol och inte av en myndighet är också en del av en grundläggande rättsstat. När det gäller rättssäkerheten för jägare så verkar det finnas ett system där jägare inte får jaga under ett antal år medan en rättsprocess pågår. Som framgår av riksdagens utredningstjänst så är det en kraftig majoritet av misstänkta personer som inte blir lagförda. I kombination med de långa utredningstiderna hos polis och åklagare så leder det till konsekvenser för jägare som är orimliga.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Mikael Damberg:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att förbättra rättssäkerheten för jägare enligt beskrivningen ovan?