av Markus Wiechel (SD)
till Statsrådet Per Olsson Fridh (MP)
Förtrycket mot den politiska oppositionen i Belarus eller andra som av den sittande regimen anses vara besvärliga är som bekant omfattande. Faktum är att situationen är så svår att de som ändå bedriver politisk opposition mot diktaturen ofta tvingas göra det i exil från utlandet – företrädesvis från grannländer som Litauen och Polen.
Det svenska biståndet till civilsamhället i Belarus har ökat något sedan det riggade valet i höstas, men det finns få uppgifter om exakt hur detta stöd gynnar den politiska och demokratiska opposition som faktiskt har en möjlighet att också bedriva opposition – just för att många av dessa agerar i exil.
Det råder ingen tvekan om att behovet av utländskt stöd är stort. Att stärka möjligheten till fri journalistik eller att täcka upp för löner alternativt administrativa kostnader är exempel på sådant som skulle göra skillnad och på sikt vara avgörande för att säkerställa en demokratisk utveckling i landet.
Med anledning av detta önskar jag att statsrådet Per Olsson Fridh svarar på följande fråga:
Hur har svenska biståndsmedel bidragit till att den demokratiska oppositionen i Belarus, som ofta arbetar i exil, får stöd för sin verksamhet, och hur säkerställer statsrådet att de satsade skattekronorna används effektivt och gör maximal skillnad?