av Anne Oskarsson (SD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Olika kroppsliga sjukdomar, näringsbrist, D-vitaminbrist, sköldkörtelstörning, sorg över en anhörigs död eller en svår skilsmässa – allt detta hör livet till.
Innan psykiatrin sätter in mediciner och eventuellt elchocker måste hela personen genomlysas, även när det gäller hur mobiltelefonen behandlas, effektiv datortid, utomhusvistelse etcetera.
Många människor som varit ”utbrända”, haft panikångest eller varit deprimerade har med hjälp av olika samtalsterapier kunnat återgå till ett normalt liv utan psykiatriska mediciner eller elchocker.
Elchocker löser inte arbetslöshet, sorg eller somatisk sjukdom. Det är ett borttagande av de symtomen som borde ge ledning till att något inte riktigt fungerar i livet.
Den förhärskande medicinfria terapin i Sverige inom huvuddelen av psykiatrin är kbt, vilket inte är ägnat för alla. Fler terapier finns som borde kunna användas. Patienter inom vården, speciellt inom psykiatrisk vård, måste få individuell behandling då orsakssammanhangen varierar stort.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
När kan vi förvänta oss att symtombehandlingen ersätts med orsaksbehandling inom den psykiatriska vården?