av Jonas Andersson i Linghem (SD)
till Statsrådet Märta Stenevi (MP)
Att stor hänsyn tas till omgivningarna vid byggnation i kulturhistoriskt betydelsefulla och känsliga miljöer bör vara en självklarhet rent generellt i Sverige. I synnerhet när det rör sig om miljöer som har särskilt omfattande skydd i lagar och förordningar ställer det stora krav på att respektera och harmonisera med omgivningarna.
Djurgården i Stockholm har miljöer med stora kulturhistoriska värden, och platsen har sedan senmedeltiden varit kunglig mark. På Djurgården återfinns en rad historiska byggnader och monument, museer, gallerier, grönområden, nöjesparken Gröna Lund, friluftsmuseet Skansen och så vidare.
Som del av Kungliga nationalstadsparken skyddas Djurgården av omfattande restriktioner gällande byggnation och exploatering. Förutom att området är särskilt skyddat i miljöbalken som del av nationalstadsparken sedan 1995 gäller det att uppfylla krav i plan- och bygglagen. Dessutom finns utvalda områden på Djurgården som skyddas i form av att de är statliga byggnadsminnen och del av riksintressen.
Trots det skydd som Djurgården åtnjuter har byggnation tillåtits som avviker kraftigt från omgivningarna i de kulturhistoriskt betydelsefulla och känsliga miljöerna, vilket har vållat stor debatt och kontrovers. Ett exempel på detta, som har fått stort medialt utrymme och som har kritiserats mycket hårt, är tillbyggnaden till Liljevalchs konsthall. Den välkända konsthallen invigdes under 1910-talet men har nu fått ett slags tillbyggnad som många kritiker jämför med en betongkloss, en cementbunker och dylikt. Det är mycket tydligt att byggnaden inte harmonierar med omgivningarna, utan snarare sticker ut kraftigt i förhållande till dessa.
Kritiker av tillbyggnaden frågar sig hur den har kunnat uppföras i ett område med så höga kulturhistoriska värden, trots det starka skydd som området har. Kritiken har varit omfattande och har inte bara kommit från politiskt håll, utan också från olika välkända kulturpersonligheter, samhällsdebattörer etcetera. Rörelsen Arkitekturupproret har efter en omröstning i år utsett tillbyggnaden till Liljevalchs konsthall till Sveriges fulaste nyproduktion.
Förutom tillbyggnaden till Liljevalchs konsthall finns också en rad andra byggplaner på Djurgården som har väckt oro om möjligheten att bevara områdets karaktär inför framtiden. Frågan om byggnation på Djurgården är inte bara relevant för området och nationalstadsparken i sig utan också för hur vi värnar kulturhistoriska värden i allmänhet över Sverige när det byggs.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Märta Stenevi:
Vilka initiativ tar statsrådet för att säkerställa att byggnation sker med respekt och harmoni gentemot omgivningarna i kulturhistoriskt betydelsefulla och känsliga miljöer som skyddas särskilt i lag, såsom i det aktuella fallet?