av Maria Malmer Stenergard (M)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Moderaterna har genom ett utskottsinitiativ föreslagit att regeringen skyndsamt ska återkomma till riksdagen med ett förslag som syftar till att möjliggöra tvångstestning när det behövs för att ett av- eller utvisningsbeslut ska kunna verkställas. I skrivande stund är tvångstestning inte möjligt, med undantag för situationer där personer som misstänks bära på smitta och om det samtidigt finns risk för att andra smittas. Detta enligt smittskyddslagen.
Bakgrunden till Moderaternas förslag är välkänt: Under pandemin är det många länder som vägrar att ta emot personer som inte testat negativt för covid-19 eller som inte vaccinerat sig. En stor del av de personer som ska utvisas vägrar att genomföra ett covidtest, vilket i praktiken innebär att personen i fråga skjuter upp sin utvisning efter eget godtycke. Det är inte acceptabelt.
Vid en interpellationsdebatt (2020/21:325) med undertecknad tidigare i våras framförde justitie- och migrationsministern att han inte hade för avsikt att göra några förändringar i lagstiftningen för att göra tvångtestning möjlig. I stället lyfte justitie- och migrationsministern dialog med berörda länder som en snabbare och mer framkomlig väg, och som svar på en skriftlig fråga från undertecknad redogjorde justitie- och migrationsministern för hur arbetet bedrivs. Att utveckla dialogen med berörda länder för fler utvisningar till dessa länder är bra, såväl nu som framgent.
Självklart är det av intresse att få ta del av hur effektiv insatsen med dialoger varit.
Min fråga till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson är därför:
Hur många utvisningar har verkställts med stöd av de dialoginsatser som ministern pekade på som en effektiv insats i sitt interpellationssvar?