av Amineh Kakabaveh (-)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Det är snart presidentval i Iran. Regimen är desperat eftersom det iranska folket hotar med bojkott. Folket i Iran har fått nog. 42 år av brutal islamisk fundamentalism och könsapartheid har lett till att ingen hittar någon framtidstro i detta. Folkets sår har inte läkts efter brutala massakrer, försvinnanden och massarresteringar av 8 000 unga människor som demonstrerade för demokrati och frihet 2019. Därpå sköts passagerarflygplanet ned. Först mörkade regimen men efter omvärldens påtryckningar var den så illa tvungen att erkänna sitt ansvar för nedskjutningen.
Den korrupta regeringen hade kört ekonomin i botten redan före sanktionerna och pandemin. Livet för miljontals fattiga har blivit mycket svårt. Arbetare och pensionärer har ständigt kämpat för att få sina löner och pensioner utbetalda. Detta sker medan ledande politikers söner och släktingar får åka till EU-länder och Nordamerika för att studera på universitetet och göra affärer.
Regimen har återigen arresterat två av arbetarrörelsens kända veteraner i Iran: Mahmoud Salehi och Osman Ismaili. De kurdiska fackliga kämparna har tillbringat många år i Irans fängelser och farit mycket illa. Jag har under det senaste decenniet många gånger lyft deras och andra aktivisters situation, inte minst deras utsatthet för tortyr och miserabla förhållanden utan tillgång till medicinsk vård under fängelsestraffen. Mahmoud Salehi har varit nära döden när han inte haft tillgång till insulin för sin svåra diabetes.
Nu anklagas Salehi och Ismaili för att ha visat bilder och en video i sociala medier från en arbetardemonstration på första Maj 2019 som slogs ned brutalt av säkerhetspolis och Basij-huliganer i Teheran. Många deltagare arresterades och dömdes till både spöstraff och långa fängelsestraff. Att sprida kännedom om regimens brutaliteter mot det iranska folket, inte minst arbetare, kvinnor och andra frihetskämpar, anses som ett oerhört brott av den fundamentalistiska islamistregimen i Iran. De fackliga veteranerna riskerar att dömas till nya långa fängelsestraff som blir svåra att överleva på grund av deras höga ålder och svåra hälsoproblem.
Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:
Vad avser regeringen att göra för att Mahmoud Salehi, Osman Ismaili och alla andra arbetaraktivister och kvinnorättskämpar som är politiska fångar blir frisläppta?