av Hans Wallmark (M)
till Statsrådet Per Olsson Fridh (MP)
En diskussion kring biståndet till den palestinska myndigheten har förts de senaste dagarna med önskan om en starkare koppling till demokrati, mänskliga rättigheter och antikorruptionsarbetet. Statsrådet Per Olsson Fridh har själv i Sveriges Radio uttryckt bekymmer över korruption. Detta är också något som lyfts fram i den av regeringen antagna styrande strategin för 2020–2024. Utöver det rent bilaterala biståndet mottar också FN-organet Unrwa svenskt stöd.
Statsrådet Märta Stenevi uttalade sig för någon dag sedan på ett mycket tydligt sätt i tv och, får det antas, på vägnar av hela regeringen: ”Inte en spänn ska gå till terrororganisationer, inte en spänn ska gå till korruption, det måste ständigt pågå ett arbeta att genomlysa, följa upp och utvärdera det bistånd som går, men vi måste vara kvar.”
Ingen tvekan råder om tydligheten. För att denna regeringsposition ska vara trovärdig måste den kombineras både med mekanismer för uppföljning och granskning och med kännbara konsekvenser ifall det önskvärda inte visar sig ske utan svenska pengar ändå hamnar fel, i exempelvis korruption eller till nytta för terrorstämplade organisationer.
Min fråga till statsrådet Per Olsson Fridh är:
Vilka konsekvenser förbereder statsrådet och regeringen på mottagare av svenskt bistånd eller stöd till internationella organisationer där det visar sig att pengar ändå gått till terrororganisationer eller korruption?