av Lars Beckman (M)
till Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)
Enligt januariavtalet ska utredningen En moderniserad arbetsrätt (SOU 2020:30) genomföras om inte arbetsmarknadens parter kommer överens om ett nytt regelverk för arbetsmarknaden som främjar trygghet och omställning.
I den preliminära partsöverenskommelsen Huvudavtal om trygghet, omställning och anställningsskydd fastställs att staten ska sjösätta en utredning under april 2021 i syfte ta över den offentliga arbetslöshetsförsäkringen till en kollektivavtalad arbetslöshetsförsäkring.
Kostnaden för staten, enligt det förslag som nu finns, uppgår till 62 miljarder kronor som ska utbetalas direkt och verka som en ”buffertfond”. Förslaget, som är en bärande del i överenskommelsen, är att likna vid en retroaktiv löntagarfond där fack och arbetsgivare ska stå för förvaltning av dessa medel (sannolikt i form av aktier) samt överta kontroll och bestämma nivåer för arbetslöshetsförsäkringen. Enligt den överenskommelse som är publicerad på en av parternas hemsida verkar det dessutom uppstå en statsfinansiell kostnad på 15 miljarder per år.
Det uppstår många frågor runt en eventuell löntagarfond som ska finansiera arbetslöshetsförsäkringen. Den största frågan är naturligtvis om regeringen över huvud taget är beredd att finansiera en retroaktiv fond på 62 miljarder. Hur skulle det påverka statsbudgeten? Om det inte är möjligt så faller hela partsöverenskommelsen då arbetslöshetsförsäkringen verkar vara en bärande del av ett nytt avtal mellan parterna.
Med anledning av detta vill jag fråga arbetsmarknadsminister Eva Nordmark:
Är ministern beredd att gå till Sveriges riksdag och begära finansiering för en retroaktiv buffertfond om 62 miljarder kronor i enlighet med den överenskommelse som finns mellan delar av arbetsmarknadens parter?