av Mats Green (M)
till Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)
Det så kallade intensivåret som införts inom etableringsprogrammet syftar till att korta tiden till arbete för de nyanlända med bäst förutsättningar. Individerna ska studera, praktisera och/eller studera samtidigt som de uppmuntras att träffa en mentor för att snabbare komma in på den svenska arbetsmarknaden. För att främja tillkomsten av mentorer har regeringen i år avsatt 80 miljoner kronor i form av så kallade främjandemedel som arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, branschorganisationer och partssammansatta organ kan ansöka om.
I regeringens uppdrag till Arbetsförmedlingen (A2020/00220, A2020/02108) framgår bland annat att Arbetsförmedlingen ska vara pådrivande och uppmuntra framväxt av mentorskapsprogram. I Arbetsförmedlingens rapport i november 2019 (Af-2019/0030 4611) påtalades att främjandemedel inte är tillräckligt för att stimulera utbudet av och tillgången på insatser utöver heltid då viktiga utförare av sådana insatser inte är behöriga att söka det aktuella statsbidraget. Arbetsförmedlingen påtalade att det finns behov av ett statsbidrag som riktas till civilsamhällets aktörer och kommuner. Arbetsförmedlingen ansåg det mest lämpligt att stödja och utveckla de strukturer som redan finns – att det är det enklaste och snabbaste sättet att implementera mentorskap. Regeringen valde dock att inte organisera ersättningen till mentorskap enligt Arbetsförmedlingens förslag.
Arbetsförmedlingen (Af-2021/0005 7007) har nyligen larmar om risker med att hitta mentorer till deltagarna som är i intensivåret. Samtidigt finns aktörer med flerårig beprövade erfarenhet av att genom mentorskap snabbt få nyanlända akademiker i arbete – som genom regeringens avgränsning stängs ute från att vara del av intensivåret på samma villkor som till exempel de partsorganisationer som kan ansöka om statsbidrag för sin verksamhet.
Med anledning av detta vill jag fråga arbetsmarknadsminister Eva Nordmark:
Varför har de medel som är avsatta för att utveckla mentorskap avgränsats enkom till arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, branschorganisationer och partssammansatta organ?