Fråga 2020/21:2886 Återbegravning av samiska kvarlevor

av Mattias Karlsson i Luleå (M)

till Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)

 

Under 1800-talet och tidigt 1900-tal insamlades ett stort antal skelettdelar, framför allt kranier, från gravplatser och kyrkogårdar som ansågs inrymma samiska gravar, i Sverige liksom i övriga delar av Sápmi. Dessa utgrävningar skedde utan hänsyn till den lokala befolkningen, och i flera fall trots aktivt motstånd från den samiska lokalbefolkningen.

I dag finns samlingar med samiska mänskliga kvarlevor vid ett antal museer och institutioner i Sverige. Det finns ännu inte någon heltäckande och detaljerad sammanställning av innehållet i dessa samlingar.

Ett fåtal fall av återbegravning har under de senaste årtiondena ägt rum i Sápmi. Det första fallet med en känd återbegravning av samiska mänskliga kvarlevor i Sverige gällde den så kallade Soejvengeelles (”Skuggmannens”) grav i Tärna socken i Västerbottens län.

Sverige har folkrättsliga förpliktelser gentemot det samiska folket genom den av Sverige, i FN:s generalförsamling antagna urfolksdeklarationen (artikel 12:1-2):

År 1915 grävdes två hela skelett och 21 kranier upp ur sina gravar vid Ruonala ödekyrkogård som ligger norr om Karesuando, nära gränsen mot Finland. I dag ligger de tolv återstående så kallade Ruonala-kranierna i en låda i källaren hos fjäll- och samemuseum Ájtte i Jokkmokk. Här har de förvarats de senaste åren på order av Statens historiska museer.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga kultur- och demokratiminister Amanda Lind:

 

Anser ministern att samiska mänskliga kvarlevor ska behållas på statliga museer, eller är ministern beredd att vidta åtgärder för att dessa kvarlevor ska återbegravas?