av Eric Westroth (SD)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Högsta förvaltningsdomstolen har nyligen dömt att företaget Gajas plastfria bärkasse ska beskattas med den så kallade plastpåseskatten på 3 kronor plus moms.
Anledning till detta ska enligt uppgift vara att domstolen bedömt att kassen inte är utformad för varaktigt bruk, samt att den ”ser ut som en plastpåse”.
Påsen är godkänd som flergångsbärkasse, det vill säga att den är avsedd för att kunna användas fler än 50 gånger, av forskningsinstitutet RISE, och materialet kassen är tillverkad av är biodolomer, ett material som utvecklats med bidrag från EU:s miljöprogram Life.
Att kassen nu enligt Högsta förvaltningsdomstolen ska träffas av skatten är en tydlig signal om att lagen om den så kallade plastpåseskatten är felaktigt utformad. Om en kasse inte innehåller plaster och om den av ett oberoende forskningsinstitut är godkänd för flergångsbruk så ska den naturligtvis inte träffas av skatten.
I näringslivet och i företagen är produktutveckling en livsnödvändighet. Förutom att hitta produkter och tjänster som efterfrågas och som marknaden vill ha, så är politiska beslut också en faktor som måste tas hänsyn till i denna process. Dock förutsätter detta att de politiska besluten är så pass tydliga att man också kan förlita sig på vad lagtexten säger och anpassa sina produkter därefter. Detta är ju också lagstiftarens syfte, att man tar fram alternativa och bättre produkter än de som lagstiftaren deklarerat som oönskade. Om det sedan visar sig att lagen kan tolkas på ett sätt som med fog kan ifrågasätta så kommer företagens innovationsvilja att skadas och i förlängningen även Sveriges framskjutna position i omställningsarbetet.
Med anledning av detta vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:
Avser ministern att vidta några åtgärder för att förändra lagen om skatt på plastbärkassar så att flergångsbärkassar som är plastfria och utvecklade för att vara mindre miljöbelastande än dessa ej heller träffas av skatten?