av Margareta Cederfelt (M)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Den negativa utvecklingen i Sverige är allvarlig. Samtliga svenskar påverkas på något sätt av att flera av de uppgifter som mäts av EU:s statistikbyrå Eurostat visar på en negativ utveckling för Sverige.
Den senaste rapporten anger att andelen som riskerade att hamna i fattigdom eller social utestängning under 2019 var den högsta som uppmätts i Sverige.
21 procent av invånarna i EU-länderna riskerar att hamna i fattigdom eller social utestängning. Det visar siffror från statistikbyrån Eurostat för 2019.
Högst andel av befolkningen i kategorin hade Bulgarien. Tjeckien hade å andra sidan den klart minsta andelen i fattigdomszonen. Sverige låg något under EU-snittet mellan Ungern och Polen med nästan 19 procent.
Sedan krisåret 2012 har andelen fattiga stadigt minskat i EU-länderna som helhet. Mellan 2018 och 2019 minskade andelen i de allra flesta medlemsländer. Sverige hörde dock till en liten grupp länder där fattigdomsrisken i stället ökade under fjolåret. Andelen fattiga i Sverige är enligt EU:s definition den högsta för landet sedan mätningarna började 2004.
Att minska fattigdomen i medlemsländerna är ett av EU:s fem prioriterade mål till 2020. Utifrån siffrorna för 2019 ser det målet inte ut att nås, och det är stor risk att fattigdomen ökar ytterligare under coronakrisen 2020.
Socialdemokraterna har regerat Sverige sedan 2014 och har därmed innehaft statsministerposten under sex år. Det går inte längre att gömma sig bakom tomma ord om att den negativa utvecklingen är Alliansens fel. Den nu pågående negativa utvecklingen måste brytas snarast.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:
Är ministern beredd att skyndsamt agera, och i så fall på vilket sätt, för att inte fler personer i Sverige ska hamna i fattigdom och social utslagning?