av Pia Steensland (KD)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
P1-programmet Kaliber har nyligen gjort en granskning av den rättspsykiatriska vården. De fann att år 2020 fanns det runt 30 personer med medelsvår intellektuell funktionsnedsättning som var inskrivna i rättspsykiatrin efter att de dömts för brott (enligt uppgift från Nationellt rättspsykiatriskt kvalitetsregister). Det handlar om vuxna personer som på grund av sin funktionsnedsättning har en mental ålder av ett barn, inte sällan motsvarande ett barn på lågstadienivå, och därmed saknar ansvarsförmåga.
Målet med rättspsykiatrisk vård är att förbättra patientens psykiska hälsa och att patienten ska bli fri från eventuellt missbruk för att kunna ha ett bra fungerande liv och därigenom löpa mindre risk att återfalla i allvarliga brott. Men intellektuell funktionsnedsättning går inte att behandla eller bota. Dessa personer riskerar därför att bli kvar inom den rättspsykiatriska vården under lång tid.
I de flesta länder kan man hävda att man är otillräknelig. Men det svenska rättssystemet skiljer ut sig internationellt genom att det inte finns något undantag för personer som saknar ansvarsförmåga i straffrätten. Ett antal statliga utredningar har sett över frågan.
Den parlamentariska utredningen Psykansvarskommittén kom 2002 fram till att det borde återinföras ett krav på tillräknelighet i lagstiftningen. Men inga reformer har genomförts, och justitieminister Morgan Johansson (S) har med anledning av den aktuella granskningen uttalat till P1-programmet Kaliber att han i dagsläget inte ser något behov av att göra några förändringar på området. Johansson menar att det svenska systemet ger utrymme för att anpassa påföljden och i vissa situationer inte döma ut någon påföljd alls. Ministerns uttalande har kritiserats av representanter från exempelvis rättsväsendet, Psykologförbundet och olika funktionsrättsorganisationer, då de menar att det svenska rättssystemet, till skillnad från de flesta andra länders rättssystem, inte ger tillräckligt skydd för personer med intellektuell funktionsnedsättning.
Baserat på ovanstående önskar jag ställa följande fråga till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Om inte ministern och regeringen är beredda att göra de förändringar på området som flera utredningar föreslagit, på vilket sätt anser ministern och regeringen då att systemet med påföljd och vård bättre kan anpassas för personer med intellektuell funktionsnedsättning som har en mental nivå som ett barn och därmed saknar ansvarsförmåga?