av Markus Wiechel (SD)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Det finns en lång rad länder där ledarskapet saknar legitimitet att företräda sitt folk. De styrande i såväl Venezuela som Belarus kan nämnas som exempel, och utrikesministern har i båda dessa fall uttryckt åsikten att hon delar undertecknads syn på att de som de facto styr dessa länder saknar legitimitet.
I såväl Venezuela som Belarus finns också en förhållandevis organiserad demokratisk opposition, och den har utsett så kallade folkambassader i andra länder, som praktiskt taget fungerar som mer legitima diplomatiska beskickningar. Trots att dessa torde ha stöd och sympati från den svenska regeringen, samt deltar vid samtal med svenska UD, saknar de många av de möjligheter att rent praktiskt kunna verka som legitima representanter. De kan helt enkelt, av formella skäl, inte agera fullt ut utifrån sitt folks intressen, just för att stödet från värdlandet Sverige inte varit tillräckligt.
I andra länder har vi sett hur man agerat annorlunda. Rörande Venezuela finns det flera exempel på länder, däribland Storbritannien och Portugal, där man till följd av ett erkännande av oppositionella demokrater som legitima företrädare också kunnat frysa tillgångar tillhörande auktoritära ledare. Vidare finns exempel där folkambassader kunnat överta fysisk egendom, såsom byggnader som tillhör landets ambassad, och de legitima representanterna har fått diplomatiska id-kort.
Den svenska regeringen måste fortsatt stödja dem som kämpar för att återupprätta demokratin och fundamentala mänskliga rättigheter. Samtidigt måste UD visa att man behandlar diplomatiska representanter på ett likvärdigt sätt. så är dessvärre inte alltid fallet.
Mot bakgrund av ovanstående önskas utrikesminister Ann Linde svara på följande fråga:
Kan vi förvänta oss att ministern vidtar åtgärder i syfte att, likt exempelvis Storbritannien och Portugal, säkerställa att legitima diplomater, det vill säga inte företrädare för sittande diktaturer, för länder som Belarus och Venezuela får samma möjligheter att verka i diplomatiska sammanhang som andra diplomater?