Fråga 2020/21:2673 Bevarandet av ett hållbart ålfiske

av Maria Malmer Stenergard (M)

till Statsrådet Jennie Nilsson (S)

Ålfisket är ett skånskt kulturarv, och fisket präglar till stor del kustbilden. Ålfiskarna besitter ovärderliga kunskaper om ålen och kulturen kring den. Men de, liksom kulturen, är hotade.

I dag medges nämligen inte generationsväxling inom ålfisket. Det innebär att med dagens regelverk riskerar en månghundraårig kultur och värdefull kunskap om ålen och dess livsmiljö att följa nuvarande ålfiskare i graven.

Det vore förödande för Ålakusten längs med Skånes östkust, som dessutom är klassad som ett levande kulturarv.

Partierna bakom januariavtalet har kommit överens om följande: ”Ett frivilligt program för återköp av ålfiskerätter införs i Sverige med syfte att minska fisket av den utrotningshotade ålen.”

Havs- och vattenmyndigheten fick i uppdrag av regeringen att utreda ett återköpsprogram. Men myndigheten såg flera problem med den föreslagna lösningen. Man konstaterade bland annat följande:

1. Dagens kraftigt begränsade svenska ålfiske är biologiskt hållbart.
2. Ett nationellt program bedöms få ringa effekt på ålbeståndet. Det krävs samordnade insatser på internationell nivå.
3. Det är tveksamt om ett återköpsprogram godkänns av EU.
4. Sverige bör prioritera att minska vattenkraftens påverkan (turbindödligheten).

Havs- och vattenmyndigheten har av ovan nämnda anledningar inte ens lämnat något lagförslag.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Jennie Nilsson:

Avser statsrådet vidta åtgärder för att det svenska ålfisket ska kunna leva vidare till kommande generationer?