av Jimmy Ståhl (SD)
till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
Regeringen har lämnat en proposition på riksdagens bord: 2020/21:151 Framtidens infrastruktur – hållbara investeringar i hela Sverige.
När man läser vad Stockholms handelskammare skriver i en debattartikel i tidningen Transportnet[1] väcker det funderingar kring hur hållbar inriktningen är i propositionen. Regeringen vill avsätta 876 miljarder kronor till satsningar på transportinfrastruktur under de närmaste tolv åren, men enligt Stockholms Handelskammare saknas närmare 60 miljarder kronor för att genomföra alla namngivna objekt i infrastrukturplanen.
Om vi ser på Ostlänken, som är en del i byggandet av höghastighetsjärnvägen – en 15 mil lång dubbelspårig järnväg för höghastighetståg mellan Järna och Linköping – så har kostnaderna skenat i förhållande till de initiala kostnadskalkylerna. På fyra år har kostnaderna ökat med 29 miljarder, från 54 miljarder till 83 miljarder kronor. Samma mönster kan ses i flera av de projekt som Trafikverket har planerat och upphandlat. Det finns därför skäl att oroa sig för att de ekonomiska ramar som regeringen presenterar i infrastrukturpropositionen inte kommer att räcka till. Särskilt inte om finansieringen av höghastighetståg också ska inrymmas i samma ramar.
Det har pågått en lång diskussion om höghastighetstågen: Hur mycket de ska kosta? Vilken teknik ska användas? Vilken dragning ska rälsen ha och hur ska man finansiera bygget? Trafikverket har fått i uppdrag att sänka kostnaderna från det ursprungliga förslaget på 320 miljarder till 205 miljarder. 205 miljarder har visat sig vara för lite för att bygga höghastighetsjärnvägen med stationslägen inne i stadskärnorna och med fler stopp på vägen, varför siffrorna har justerats upp till 295 miljarder efter protester från bland annat drabbade kommuner.
Ser vi till underhållsarbetet så behövs det stora satsningar. Akut underhåll behöver vändas till förebyggande underhåll. För att effektivisera befintlig järnväg kunde man utföra trimningsåtgärder till en betydligt lägre kostnad. Om regeringens ekonomiska ramar inte håller riskerar vi att viktiga infrastruktursatsningar uteblir samt att underhållsskulden växer ytterligare.
Med anledning av texten ovan vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:
Vilka angivna projekt kommer ministern att prioritera bort om de ekonomiska ramarna inte räcker till?