av Marléne Lund Kopparklint (M)
till Utbildningsminister Anna Ekström (S)
Fem kvinnor har mördats de senaste tre veckorna. Det första jag tänkte på när jag nåddes av den tragiska nyheten var: Hur många barn finns med i bilden? Hur många barn bevittnade händelsen? Hur många barn försökte få liv i sin mamma? Hur många barn kommer tillbaka till skolan efter att de förlorat sin mamma genom våld i nära relation?
Hur många barn har flyttat runt mellan skyddade boenden innan det värsta som kan hända hände?
I Sverige dödas minst en kvinna i månaden av en man som hon har litat på, förmodligen älskat och i många fall skaffat ett barn med. Under 2000-talet fram till 2018 förlorade 254 barn sin mamma genom mord eller dråp. 99 barn var hemma, 55 barn såg mordet. Minst sju barn fann sin mamma. För de flesta barnen var det pappa som dödade mamma (Aftonbladets granskning).
Minister Anna Ekström lutar sig mot befintliga lagar och en departementsmemoria som har remitterats och där förslagen bereds inom Regeringskansliet. Uppdraget att stärka barnrättsperspektivet för barn som vistas i skyddat boende gavs år 2016, och betänkandet överlämnades från utredare 2018. Efter tre år ligger fortfarande frågan på regeringens bord utan att förbättrande åtgärder kommit på plats.
Vad ska de våldsutsatta barnen säga om de får börja i en ny skola efter att de fått fly till ett skyddat boende med sin mamma? Eller om de kommit tillbaka till sin gamla skola efter vistelse i skyddat boende? Eller om de förlorat en av sina vårdnadshavare genom våld i nära relation?
Det är mycket relevanta frågor som samhället måste hjälpa barnet att hantera och stödja barnet på rätt sätt den i svåra situation som barnet befunnit eller befinner sig i.
I de fall ett barn som bor i skyddat boende och börjar i en ny temporär skola eller kommer tillbaka till den gamla skolan har barnet med sig en tuff ryggsäck som man måste ta hänsyn till.
I frågorna 2020/21:1819, 2020/21:1821, 2020/21:1825 och 2020/21:1826 ställde jag flera viktiga frågor till minister Anna Ekström om hur skyddet för de våldsutsatta barnen ska stärkas upp. Tyvärr visar regeringen i sina svar att de inte har några planer på att ta fram adekvata åtgärdsplaner för att hjälpa dessa barn. De våldsutsatta barnen ska inte behöva vänta på utredningar som ligger på någons bord eller på befintliga lagar som helt uppenbart visat sig inte ha tillräckligt skyddande effekt. Personal ska inte behöva känna en otrygghet i att hantera så här svåra extraordinära situationer. Särskilda handlingsplaner kring våldsutsatta barn måste på plats och det nu. Våldet väntar inte!
Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande fråga till utbildningsminister Anna Ekström:
Vilka åtgärder ämnar ministern vidta för att skynda på processen med att få på plats handlingsplaner för hur man kan hjälpa och stötta våldsutsatta barn och deras kamrater i skolan?