av Pål Jonson (M)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Sveriges relationer till Japan är något som såväl regeringen som samtliga partier i riksdagen fäster största vikt vid. Även EU har genom sina nyligen tecknade avtal med Japan om frihandel och strategiskt partnerskap också i handling visat vilken viktig roll detta land har i det internationella samfundet. Genom Kinas allt aggressivare internationella agerande har Japan dessutom kommit att mer och mer framstå som en viktig partner i försvaret av demokratiska värderingar och respekt för mänskliga rättigheter. Även den nya amerikanska administrationen har betonat hur viktigt ett nära samarbete med Japan är i försvaret av dessa principer.
Japan är också en marknad vars vikt sedan länge har påpekats av det svenska näringslivet. Det visade sig inte minst när ett konsortium av svenska företag 1939 genom en generös gåva gjorde det möjligt för den svenska staten att köpa en attraktiv tomt i de centrala delarna av Tokyo. Denna gåva ledde till att en svensk ambassad kunde invigas på denna tomt 1959.
År 1988 sålde Sverige halva tomten och kunde för de medel som försäljningen gav bygga den fantastiska ambassadanläggning som vi i dag har och som invigdes 1991. Men inte bara det, försäljningen renderade därutöver en vinst på cirka 1 miljard kronor som gick direkt in i statskassan.
I dag hyr Utrikesdepartementet större delen av denna byggnad av Fastighetsverket, och det nuvarande hyresavtalet gäller fram till och med den 31 juli 2023. Byggnaden behöver dock renoveras, och jag har förstått att förhandlingar mellan UD och SFV om ett nytt avtal pågår. I dessa förhandlingar har det framkommit att den föreslagna hyresnivån har satts så högt att UD eventuellt inte kommer att ha förutsättningar för fortsatt förhyrning. En anledning till detta är det avkastningskrav som SFV har på sin verksamhet. I ett sådant läge verkar det som om SFV överväger att sälja fastigheten.
En sådan försäljning skulle vara djupt skadlig för det svenska anseendet i Japan. Redan 2012 när det nuvarande kontraktet förhandlades fanns tankar på försäljning. Detta ledde till många upprörda känslor bland det svenska näringslivets representanter i Japan. Man frågade hur det kom sig att Sverige inte hade råd med sin egen byggnad, och man undrade om den svenska staten hade glömt bort att fastigheten ursprungligen var en gåva från näringslivet. Det gick till och med så långt att den dåvarande japanske ambassadören i Sverige i en artikel i svensk dagspress undrade om Sverige tänkte nedgradera relationerna.
Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:
Avser ministern att vidta några åtgärder eller anser ministern att en försäljning kan ske utan att skada Sveriges anseende i Japan och de bilaterala svensk-japanska förbindelserna?