av Ann-Sofie Lifvenhage (M)
till Näringsminister Ibrahim Baylan (S)
Sverige har under drygt ett år varit under en press som inte liknar mycket annat vi ställts inför på grund av pandemin. I riksdagen har vi fattat en mängd beslut i syfte att mildra, stötta och hjälpa. Syftet är så långt gott men tyvärr når vi inte fram med åtgärderna där de behövs som bäst.
Jag kontaktas dagligen av företagare som sliter sitt hår när stödet vi fattat beslut om ska finnas inte når fram. Nu senast en framstående fotograf som helt blivit utan kunder då ingen vågar sig ut – än mindre i närkontakt såsom i en fotostudio. Hon beskriver hur man hamnar i kläm mellan systemen. Å ena sidan ska man ansöka, vilket är en vetenskap i sig, och så adderar vi att myndighetspersoner man ber om hjälp ger olika svar. Resultatet blir att företagaren hamnar hos förvaltningsrätten för avgörande om rätt till ersättning då Tillväxtverket varit osäkra över vilken jämförelsemånad som ska användas vid beräkning. Det sätter sedan totalt stopp i processen. Allt avstannar, senare ansökningar hanteras inte och förvaltningsrättens svar är tydligt: de är överhopade med ärenden och har så lång handläggningstid att de inte själva ser slutet i tunneln. Eller ordagrant: ”Det sköljer in ärenden och vi är inte så många som jobbar så det här kommer nog ta tid.”
Företagaren med anställda står därmed helt utan ersättning. Reserverna är för länge sedan uttömda, huset belånas till skorstenen och paniken hörs i rösten. Detta i ett land som fattat beslut om att stödet ska finnas. Vi har varit eniga om att företagare inte ska behöva säga upp personal som har fullt jobb så fort pandemin släppt oss ur sina klor, och familjer ska veta att de kan sätta fram mat på bordet till barnen även nästa vecka. Tyvärr har systemet havererat och hotar företagaren som väntar på sin handläggningstur med konkurs.
Situationen är akut! Lösningarna kan vara många. ”Nödstöd” betalas ut som sedan återkrävs om beslutsunderlaget visar sig vara felaktigt, snabbhandläggning av ärenden som liknar varandra, prioritera mänskliga resurser till handläggning av dessa ärenden eller rent av utgå från att människor och företagare gör rätt och inkommer med korrekta uppgifter och hantera därmed ansökningarna därefter.
Med anledning av detta vill jag fråga näringsminister Ibrahim Baylan:
Vilka konkreta åtgärder avser ministern att vidta för att förhindra att Sveriges företagare går i konkurs?