av Åsa Coenraads (M)
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Regeringen har i sin vårproposition beslutat att ersätta svensk minknäring ekonomiskt efter beslutet om att näringen inte får avla under 2021 med anledning av covid-19-pandemin.
Jordbruksverket har i dialog med näringen föreslagit att näringen skulle överleva med en ersättning på 83 miljoner kronor. Denna dialog har pågått i tre månader, ända sedan landsbygdsminstern tillsammans med miljö- och klimatministern på en presskonferens meddelade att svensk minknäring i praktiken ålades näringsförbud under 2021. Ett beslut som i sig slår hårt mot både näring och arbetsmarknad på landsbygden.
Djurhållning är inte som vilken industri eller butik som helst. Det går inte att låsa dörren och komma tillbaka om ett år. Avelsdjur ska fortsatt ha daglig tillsyn och foder enligt djurskyddslagen, och personalkostnader kvarstår. Detta är förknippat med dagliga kostnader och arbete. Näringens inkomster kommer från de skinn som årets avel frambringar, och när den enda inkomstkällan uteblir kvarstår endast utgifter.
Regeringen har tidigare meddelat att de näringar som drabbas ekonomiskt av pandemin ska ha ersättning för sina förluster. Det gäller uppenbarligen inte alla näringar när nu svensk minknäring får 23 miljoner mindre än det expertmyndigheten Jordbruksverket räknat fram. Svensk minknäring är liten, och för näringen innebär de 23 miljonerna ett inkomstbortfall på 72 procent.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Jennie Nilsson:
Hur har statsrådet räknat fram att de av regeringen avsatta 60 miljonerna ska täcka den svenska minknäringens kostnader under 2021 när expertmyndigheten räknat fram ett högre belopp?