av Jonas Andersson i Skellefteå (SD)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Regeringen föreslog den 17 december 2020 att införa en förteckning över säkra ursprungsländer. Utifrån denna lista skulle Migrationsverket i sin handläggning kunna genomföra snabba asylutredningar och sedan avslå ansökan som uppenbart ogrundad. Vidare skulle dessa avslag kunna förenas med utvisning med omedelbar verkställighet, vilket potentiellt skulle påskynda handläggningstiden ytterligare.
Sverigedemokraterna välkomnade i sin följdmotion förslaget, men menade att förslaget hade vissa brister. Bland annat framförde vi att det var olämpligt att regeringen helt frånsköt sig ansvaret över denna viktiga förteckning till förmån för Migrationsverket. Detta gäller särskilt i dessa tider då medvetenheten om Sverige ohållbara migrationslagstiftning ökat, också bland vissa regeringspartier. Det är mer angeläget än någonsin att regeringen tar aktivt och tydligt politiskt ansvar för vem som får komma till Sverige och varför. Häri ingår också valet av vilka länder som ska upptas på en nationell förteckning över säkra ursprungsländer. Det är också det normala i EU, och har fungerat väl.
Riksdagen biföll regeringens förslag den 17 mars 2021. Lagändringen träder i kraft den 1 maj 2021. Migrationsverket remitterade den 2 mars ett förslag till lista över säkra länder och väntas inom kort fatta beslut om en slutlig lista. Det står dock utifrån det remitterade förslaget redan nu klart att flera av de mest självklara kandidatländerna, med höga antal asylsökande och extremt låg bifallsgrad, likväl inte kommer återfinnas på listan.
De åtta stater som fanns med på utkastet till listan står tillsammans för blott 6 procent av alla avgjorda ärenden under år 2020. Ett land som Uzbekistan, där 98 procent saknas asylskäl, återfinns inte på listan trots att landet hade fler ärenden än resten av listan tillsammans. Länder som Ukraina och Georgien har bifallsgrader på mindre än 1 procent, och finns inte heller med.
Alla dessa tre nämnda länder omnämndes specifikt av statsrådet Johansson när lagförslaget presenterades, men saknas alltså. I andra EU-länder, som följer samma lagstiftning, har man gjort en annan bedömning. Storbritannien anser exempelvis Ukraina som säkert, Frankrike anser Georgien säkert, och Tyskland nämner Ghana och Senegal. Hur kan dessa länder göra en annan bedömning än Sverige?
Av den nya lagen framgår att regeringen har möjlighet att själv fatta beslut i dessa frågor, utöver att delegera uppgiften till Migrationsverket. Av regeringens proposition framgick att Migrationsverket alldeles oavsett kommer att stå i kontakt med Utrikesdepartementet kring listan. Det är uppenbart att regeringen har en stor möjlighet att fatta beslut i dessa frågor och göra det bästa för Sverige.
Med anledning av detta vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Anser ministern att den lista som tagits fram av Migrationsverket motsvarar ministerns förväntningar och Sveriges behov, och om inte, hur tänker ministern agera för att listan ska motsvara ministerns tidigare uttryckta förväntningar?