av Fredrik Christensson (C)
till Statsrådet Matilda Ernkrans (S)
Vi har i en tidigare fråga till Lena Hallengren uppmärksammat att rutiner för utredningar av läs- och skrivsvårigheter skiljer sig runt om i landet. Det skiljer sig i vem som utreder; exempelvis kan det för vissa vara skolan som utreder problematiken medan det i en annan region är regionen som gör det. Men även statliga myndigheter kräver olika intyg för läs- och skrivsvårigheter.
Därtill har det visat sig att det är olika tidskrav på intyget för läs- och skrivsvårigheter för att det ska godkännas vid högskoleprovet respektive CSN. Enligt CSN bör inte intyget vara äldre än fem år. Vid högskoleprovet kan intyget vara från årskurs 5 i grundskolan eller senare.
Även universiteten har olika krav på intyg. Alla godtar intyg från logoped, men det ser olika ut beträffande intyg från specialpedagog. Exempelvis är intyg från specialpedagog godkänt på Göteborgs universitet medan Stockholms universitet vill ha intyg från legitimerad sjukvårdspersonal; specialpedagog nämns inte som alternativ på deras ansökningssida.
Med anledning av ovanstående är min fråga till statsrådet Matilda Ernkrans:
Avser statsrådet och regeringen att vidta åtgärder för att stärka likvärdigheten och därmed rättssäkerheten vad gäller intyg för personer med läs- och skrivsvårigheter?