av Marléne Lund Kopparklint (M)
till Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)
Idrottsrörelsens utmaningar att värva och inspirera barn och unga i övre tonåren har blivit allt större under pandemin. Man har identifierat avsevärda risker för att en del ungdomar hoppar av och inte återvänder till idrotten. Andra viktiga aspekter är att idrotten, förutom att bidra med pulshöjande aktivitet, även ger barn och unga rutiner och vanor som de kan bära med sig in i vuxenlivet.
Detta lyfter bland annat Barnombudsmannen i den senaste rapporten, Alla tar ju inte ansvar.
I Unicef Sveriges undersökning bland skolbarn framkom att hela 85 procent av de barn som hade en organiserad fritidsaktivitet innan pandemin upplevde att denna hade förändrats. Länsstyrelsen i Hallands läns lägesbild visar att det bland kommuner funnits en oro för att fritidsaktiviteter ställts in. De barn som Rädda Barnen träffat berättar också om bristen på fritidsaktiviteter. Att inte få träffa kompisar och att tillbringa mer tid framför skärmar leder till större psykisk ohälsa. Detta får även negativa effekter för barns fysiska hälsa. Barnen upplever också en frustration inför de olika besked som getts om vilka fritidsaktiviteter som kan bedrivas och hur.
Några nya initiativ har startats för att erbjuda barn en fritidsaktivitet. Ett exempel är Rädda Barnens Digifritids, där barn kan hänga för att leka och lära sig nya sake men också mötas i sin oro och få stöd och lotsning till trygga vuxna, men det är långt från tillräckligt.
En konsekvens av detta är att barn har haft färre vuxna runt sig som kan agera som ögon- och öronöppnare när saker och ting inte står rätt till. Misstänkta missförhållanden anmäls i mindre utsträckning, och färre barn upptäcks och får hjälp. Inom skola, öppen ungdomsverksamhet etcetera handlar det om att yrkesgrupper som har anmälningsplikt har mindre kontakt med barnen.
Beslut som tagits för att minska smittspridningen av covid-19 har medfört allvarliga konsekvenser för barn på kort och lång sikt. Det är hög tid att dra lärdomar av pandemin och de konsekvenser som den medför för barnen, som har blivit alltmer lidande. Barns rättigheter under pandemin har fått stå tillbaka. Skyddsnätet har brustit.
Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande fråga till kultur- och demokratiminister Amanda Lind:
Hur ämnar ministern verka för att barn och unga ska få tillgång till organiserade fritidsaktiviteter under pandemin?