av Marléne Lund Kopparklint (M)
till Utbildningsminister Anna Ekström (S)
Utbildningen i Sverige ska vara likvärdig, och alla ska ha lika tillgång till utbildning. Det innebär dock inte att utbildningen behöver utformas på samma sätt överallt. Ej heller att alla elever ska få lika mycket resurser. Utbildningen ska dock vara av likvärdig kvalitet, och varje elev ska få möjlighet att utvecklas så långt som möjligt, oberoende av sin bakgrund eller vilken skola man går i. I Barnombudsmannens rapport Alla tar ju inte ansvar framkommer det i deras samtal med barn och i enkäter till skolchefer i kommuner att förutsättningarna för att få en god skolgång ser olika ut beroende på var i landet man bor. Genom att involvera grupper av elever med olika förutsättningar i skolans beslutsprocesser kan likvärdigheten i utbildningen stärkas samtidigt som den kompensatoriska förmågan ökar.
Barns delaktighet och inflytande är en förutsättning för en likvärdig skola där elevernas lärande, kunskaper och erfarenheter tas till vara. Skolan har en skyldighet att se till att utbildningen fungerar oavsett vilken situation samhället befinner sig i. Men skolans roll är inte bara viktig för utbildningen i sig. En stor del av elevernas vardag tillbringas i skolan. Där möts alla barn, och skolans funktion som en social mötesplats där barn kan möta trygga vuxna är minst lika viktig som själva utbildningen. För barn i särskilt utsatta situationer kan utbildningen utgöra en möjlighet att ta sig ur en svår situation.
Barnkonventionen som lag ska vara känd inom alla verksamheter och i synnerhet under pandemin där man har sett att skyddsnätet har brustit på flera nivåer.
Med anledning av detta vill jag fråga utbildningsminister Anna Ekström:
Hur ämnar ministern verka så att skolans och huvudmännens uppdrag tydliggörs under en kris och att barn är delaktiga i uppföljningar av pandemins effekter?